Det är utan tvekan en kulturhistorisk gärning att publicera de här gamla fotona 40 år efter att de togs. Här figurerar nämligen en annan del av punkrörelsen än de band och artister som ofta brukar uppmärksammas, några andra än de som senare kom att bli kända inom den svenska punken. Här har vi istället en bunt mer eller mindre anonyma tonåriga 70-talspunkare – den yngsta bara 13 år gammal, och den äldsta den då 22 år gamla Lena Endre. Alla visar de prov på hur kulturen såg ut innan den blev allt för standardiserad och – paradoxalt nog – stereotyp. Det är också roligt att fotona publiceras i ett så stort format, och att de verkligen ges det utrymme som de förtjänar.

Fotografen har, med hjälp av journalisten Håkan Lahger, lyckats spåra ett antal av människorna som är med på bilderna, och intervjuat dem om punken och om hur livet sen blev. Tråkigt nog så känns intervjuerna aldrig särskilt levande. Det är som om Lahger använt sig av ett gäng standardfrågor, och känner ett behov av att redovisa svaren på dem, även om det snabbt blir repetitivt. Det gör att man snart känner igen flera teman: raggarna, banden, uteställena… jaså, ännu en person som hade varit i London och tagit intryck av punken där? För att inte tala om att Lahger verkar ha vissa egna käpphästar – som exempelvis frågan om huruvida ”punken är död”, som flera av de intervjuade tydligen har tvingats svara på. Det känns nästan lite fånigt eftersom bilderna ju handlar om en tid när punken precis hade fötts, och skulle bli riktigt stor först långt efter att alla de intervjuade förefaller ha upphört att själva kalla sig punkare. Efterordet av creative directorn Claes Britton känns också som en ganska malplacerad, nästan lite dryg och smått föraktfull betraktelse över punkens öde. Riktigt levande och intressanta blir texterna därför bara när två av de gamla punkarna skriver egna texter själva, istället för att bli intervjuade.

Synd på så rara ärtor, för fotona – för att inte säga punken – förtjänar bättre.

Similar Posts:

• När punken levde och frodades
• ”I händelse av dåligt väder hålls revolutionen inomhus”
• Punkjävlar snackar punk
• Punk, anarki och 1980-tal
• Musikvecka: Fullt ös medvetslös

Med 90-talets recept speglar boken PA & Co: mer än en kokbok, den på Riddargatan smakfullt i ett hörnläge belägna lilla krogens stilbildande meny, genom tiderna. Recepten läsaren ges är till sitt kökshantverk från det allra enklaste till det mest avancerade, med nödvändiga råvaror och utan onödiga garntityr! Säkerligen till glädje för den breda massan besökare till perspektiven kost, klass och kön.

I boken kommer stammisar tillika kändisar, till tals, däribland Clint Eastwood, vars avtryck i boken är ett recept, namngett ”Clintans falukorv”. Denna rätt är exempel på ett enklare recept, utan att göra avkall på smak och syfte, då den är storsäljare till gäster som kvantitativt varit lite för glada i ölsortimentet kvällen innan. Ett trevligt exempel på en mer avancerad rätt är den traditionella norditalienska Bollito Miston, ett smakrikt långkok med oxbringa, korv och örter mm. Eller vad sägs om Potatisstekt Torsk, en vacker rätt som delvis påminner om Janssons Frestelse, samtidigt som den vittnar om PA:s medvetenhet kring det klassiska franska kökets närvaro. Läs, laga och njut!

Boken PA & Co: mer än en kokbok inleds med en stor portion personlig storytelling, till gagn för den vetgirige som vill lära känna ursprunget till krogen, de mänskliga karaktärerna bakom och anekdoterna därikring, med en svit härliga helsidesfotografier. Delar av nuvarande personal var med från starten! Helsidesfotografier som också raktigenom hela verket gestaltar många av krogens rätter jämte tillhörande recept med metodbeskrivning.

En lika tydlig som för ögat synlig styrka med PA:s matfilosofi kopplat till alla fotograferade rätter är att här låter man råvaran tala för sig själv, och jag har svårt att tro på motsatsen vad gäller för gommen rent smakmässigt. Jag blir helt enkelt sugen på att debutbesöka kvarterskrogen, vid nästa Stockholmsvivit, för att botanisera i menyn! Osökt kommer jag att tänka på matälskaren Steffo Thörnqvists tanke kring vad mycket en liten insikt kan generera i, för fortsatt engagemang i princip för vad som helst, i detta fall för krogmiljön på PA:s (jfr Thörnqvists bok från 2001, Njut). Kommer jag att känna igen några av rätterna ur boken?

Vidare, vinavsnitt ges läsaren mitt i boken, av det enklare slaget, med druvan som utgångspunkt, och vilka rätter respektive druva generellt förknippas med.

PA & Co: mer än en kokbok, enligt ägarnas egen utsago, är bara att skriva under på. Boken refererar till något högst levande, där den lika läckra som vackra Dalarömackans hemlighet inte minst kan bli ditt besöks mål.

Similar Posts:

• Långkok, någon?
• Mustigt och vackert grönt
• ”Simple nordic” är det nya svarta
• Inga konstigheter, bara godsaker
• Hela konceptet och lite till