Oktoberlandet är inte skrivet som vanliga rollspel. All text, förutom några sidor regler på slutet, är skönlitterär fiktion, till synes skriven av invånare i Oktoberlandet. Själva världen är en förtrollad hybrid, där häxan och lejonet och sagan om ringen möter oktoberrevolutionen och östeuropeisk modernism. Istället för människor finns det fefolk. Läsaren får bekanta sig med revolutionära orker, snofsiga översittaralver och kampen mellan Tsaren (ordning och industri) och Häxan Baba Yaga (magi och kaos). Typiska fantasyvarelser samsas med ånglok, cinematografer, stumfilm och zeppelinare. Visst låter det knäppt! Konstigt nog fungerar det.

Kortare texter samsas med berättelsen om Lintovaffären. Typiska texter kan vara skolläraren Slobovitjs facit till uppgiften "gör en förteckning över de tjugofem viktigaste händelserna i Oktoberlandets historia", eller en framsida av tidningen "Oktoberlövet".

Berättelsen om Lintovaffären är det centrala i boken Oktoberlandet. Lintov är en gnom som tagit en aktiv roll i slavfolkens kamp mot hovfolket och Tsaren. Berättelsen börjar i huvudstaden Leongrad där Lintov möter den hemliga polisens kommissarie Ivan Bubb och tsarens lojala kentaurer. Läsaren får sedan följa Lintovs och den hemliga polisens katt- och råttalek över stora delar av Oktoberlandet. Berättelsen är väldigt spännande och jag sträckläser Mehrstams texter på ett sätt som jag inte gjort sedan Hannah Tintis "Djurverkerier" (dock inga andra likheterÂ…).

Rollspelet Oktoberlandet bygger på enkla regler och grundtanken är att varje spelgrupp ska skapa sin egen version av spelet. Rollpersonen kan begåvas med olika former av magi eller fefolksförmågor. Dessa baseras på ordstäv. Slängd i käften ger rollpersonen förmågan att slänga iväg sin tunga och ta saker. Tankspridd innebär att rollpersonen kan dela ut sitt medvetande till flera andra personer. Vad Kasta ett getöga innebär säger kanske sig själv.

Själva spelledardelen är ett kort litet avsnitt i slutet av boken. Här saknas tips och exempel på hur man omsätter texterna till manus för spel. Det finns väldigt lite stöd för spelledaren. Jag tror att författaren överskattar spelares förmåga att översätta mellan en skönlitterär fiktion och rollspelets fiktion. Som jämförelse kan man säga att det för många är svårt att med bara Tolkiens texter som grund spela rollspel i Sagan om ringens värld. De flesta spelargrupper behöver någon form av guidebok med tips och hjälpmedel för att omsätta den fastställda "raka" historietråden till nya unika händelser och situationer.

Rollspelet Oktoberlandet har sina brister. Den skönlitterära boken Oktoberlandet är däremot begåvad och väldigt läsvärd.

Similar Posts:

• Rejäl nostalgitripp för medelålders rollspelare
• Välkommen till syndernas stad!
• Skönlitteratur med vägval
• Systemkolapokalyps