Arto Paasilinna "Åskgudens son"

Martin Eriksson — Sat, 29 Dec 2001 23:00:00 +0000

Den finska fornreligionens gudar är oroliga, endast ett fåtal finnar tror på dem. Finnarna tycks istället ha gått och blivit så kallade lutheraner. De tar inspiration av den kristna guden som skickade ner sin son till Jorden och bestämmer att Rutja, övergudens son, skall skickas ner till Finland för att omvända finnarna till den gamla religionen igen.

Detta är upptakten till Paasillinnas roman Åskgudens son. Givetvis är det en humoristisk roman det rör sig om och bland det svåraste man kan ge sig på att skriva är en humoristisk roman. Religion brukar dock i detta sammanhang vara ett tacksamt ämne. Bo Fowlers Scepticism Inc. är exempelvis en utmärkt humoristisk roman som fokuserar på ämnet religion. Fowlers bok är i alla avseenden dock fullständigt överlägsen Paasilinnas.

Ett av de stora problemen med Åskgudens son är att den bara är just humor, det finns ingen som helst svärta vid sidan av den rent fysiska trycksvärtan. Humoristiska böcker som bara är rent humoristiska blir snabbt träiga och löjliga. En film som är rent humoristisk kan åtminstone funka om man är bakfull, men en bok helt utan svärta håller helt enkelt inte, åtminstone inte för mig. Jag tycker överhuvudtaget sällan om böcker som bara vill berätta en historia, jag vill att en bok skall ha någonting mer att erbjuda än nedsjunkenheten i en berättelse. Ibland kan det dock räcka med berättelsen, ibland är berättelsen i sig tillräckligt intressant och tillräckligt väl genomförd för att jag skall kunna uppleva den som riktigt bra, dock kan jag inte låta bli att tänka att den hade kunnat bli så mycket bättre om man lagt till en dimension.

Det här är dock långtifrån någon sågning vid fotknölarna, jag gillar själva historiens premiss och den är någorlunda väl genomförd, tyvärr blir den sällan riktigt rolig och när man läst den sista sidan så inser man att det var en massa saker man förväntat sig av boken som man aldrig fick, man känner sig litet besviken. Gillar man humoristiska romaner i stil med exempelvis Tom Sharpe så ser jag dock ingen anledning att tveka, då är förmodligen Åskgudens son något för er, men väntar man sig någonting i stil med nämnda Scepticism Inc. eller sorgligt avlidne Douglas Adams Liftarens guide till galaxen så blir man nog tyvärr besviken.

Bo Fowler "The Astrological Diary of God"

Martin Eriksson — Thu, 15 Feb 2001 23:00:00 +0000

The Astrological Diary of God är precis just det den heter, med andra ord, Guds astrologiska dagbok. Gud är en 88 år gammal, pensionerad japansk kamikazepilot. Enligt Guinness rekordbok är han även världens fetaste man. Gud är även känd under namnen Japs Eye Fontanelle, Zizo Yasuzawa och "He-Whose-Figure-Of-Beauty-Is-Tinged-With-The-Hue-Of-Cerulean-Blue-Clouds-And-Whose-Uniqe-Loveliness-Charms-Millions-Of-Little-Cupids", bara för att nämna ett par exempel. Gud sitter häktad för att ha dödat tiden, eftersom universum skapats genom en "big bang" så kommer det att gå under i en "big crunch", i vilken inte bara universum går under utan även tiden dör, detta är givetvis Guds fel. Gud hävdar att hans sperma innehåller stjärnor och galaxer och att hela vårt universum därmed fötts ur hans ejakulationer. Gud hävdar också att idén om att människan skulle ha en fri vilja är befängd eftersom hela vårt öde bestäms av hur stjärnorna står när vi föds.

I Guds dagbok återberättar han sitt liv, hur han kom på att han var Gud, hur han fann astrologin, hur han skapade ett paradis på Jorden och hur det kommer sig att hans testiklar numer befinner sig på två helt vitt skilda platser på klotet.

Sedan jag läste Fowlers debutroman Scepticism Inc. så har The Astrological Diary of God varit en bok jag sett fram emot att läsa. Scepticism Inc. är en briljant drift med den organiserade religionen och Fowler påminner där rätt mycket om Douglas Adams i sitt sätt att skriva. I The Astrological Diary of God så försöker han fortsätta på samma tema, formen och språket hamnar dock i detta fall närmare Kurt Vonneguts, med vilken i och för sig en del likheter kunde skönjas även i Scepticism Inc., inget ont om Vonnegut, jag tycker både Slakthus 5 och Morgonmål för mästare, som är de två böcker jag läst av honom överlag är riktigt underhållande, men i Fowlers fall har det försvunnit någonting på vägen; det är långt mellan de humoristiska poängerna, intelligensen och syrligheten som fanns i Scepticism Inc. saknas här och själva historien lyckas inte väcka något större intresse, man kommer liksom inte in i handlingen och man får inte tillräckligt många skratt för att klara sig på vägen.

I Scepticism Inc. fanns även fler intressanta karaktärer att följa, fler trådar, fler infall, fler små utvik, den var helt enkelt fylligare och mer levande. The Astrological Diary of God är en mer linjär och konventionell bok och det är allt för mycket som gått förlorat för att jag riktigt skall kunna uppskatta den, den saknar den fyllighet och mustighet man bjöds i Scepticism Inc. och ja, Scepticism Inc. är helt enkelt en i alla avseenden bättre bok, därför skulle jag, istället för att avfärda The Astrological Diary of God, varmt vilja rekommendera just Fowlers andra bok, debutromanen Scepticism Inc. som inte bara är en bok avsevärt bättre än denna utan faktiskt en fullkomligt briljant bok, ett humormästerverk i samma klass som Adams Liftarens guide till galaxen och sen kan man ju faktiskt läsa den här boken också, den är nog egentligen inte så dålig, jag hade nog bara alldeles för höga förväntningar, förväntningar den inte kunde svara upp mot.

Alltså: Läs gärna The Astrological Diary of God, men har du inte läst Scepticism Inc. så läs den istället, för den är bättre, så det så!

dagensbok.com » Bo Fowler

Arto Paasilinna "Åskgudens son"

Similar Posts:

Bo Fowler "The Astrological Diary of God"

Similar Posts: