Utgiven | 1991 |
---|---|
ISBN | 0330320025 |
Sidor | 206 |
Språk | Engelska |
Medförfattare | Mark Carwardine |
Vad är svaret på frågan om livet, universum och allting? Douglas Adams! När det gäller Last Chance To See pratar vi specifikt om frågan om livet. Det är en rapport från ett projekt för BBC radio där Adams reste till några av de mest otillgängliga platserna på planeten tillsammans med zoologen Mark Carwardine och en ljudtekniker för att i det vilda möta några av de mest utrotningshotade djuren som finns. De båda letar efter världens tjockaste papegoja på Nya Zeeland, halvblinda delfiner i Kina, fladdermöss på Mauritius som inte alls är utrotningshotade (det fanns ju flera hundra kvar) och vita noshörningar i Afrika som inte alls är och aldrig har varit vita och mycket mer.
Fantastiskt roliga beskrivningar av personer, platser och händelser blandas med tuffa sådana av en värld i förändring och människors bedrägliga beteende. Adams beskriver resan och människors dumhet på samma självsäkra sätt som i Liftarens guide till galaxen och Dirk Gently-serierna. Genom microfrågor ur makroperspektiv eller tvärt om får han oss att inse hur korkat vi beter oss och att vi verkligen borde veta bättre. Ett besök på Tiananmen square innan studentupploppen ger en speciell känsla. Jag hade inte koll på att det är torget utanför den förbjudna staden och att det har en så central plats i Kinas historia som det faktiskt har. Kunskap blandat med anekdoter sammanvävt av en Adams i toppform, det blir inte mycket bättre än så här.
Det är ganska glest mellan skämten och det stämmer bra med böckerna i liftaren också tycker jag. Adams hade en otrolig förmåga att få en att dra på smilbanden mitt i en seriös mening. Det är en ren fröjd att läsa hans texter. Rena poesin och man blir glad bara av sättet han sätter samman orden på. Det räcker. Det räcker väldigt långt och kommer verkligen fram i mötet med bergsgorillorna. Det känns som om man var med dom där på berget. En otrolig känsla. Dian Fossey, eat your heart out.
Tyvärr har sista chansen att se Douglas Adams passerat och det är verkligen sorgligt. Själv missade jag honom på framtidsdagen i Örebro strax innan han gick bort. Han var verkligen en ordvrängare av rang och jag kommer inte på någon som överträffar honom. Han är saknad.
Publicerad: 2004-06-29 00:00 / Uppdaterad: 2011-06-05 10:57
7 kommentarer
Inte behöver du väl klaga på stackars Dian Fossey som gjorde pionjärjobb och blev mördad och allting…?
#
Inte klagar jag på henne inte. Använder snarare denna hjältinna för att höja Adams till skyarna ännu mer.
#
Jag förstår du tycker han är mycket skojigare, men vore just den här Douglasgrejen alls möjlig utan henne och jane Godall? Före dem handlade såna här böcker om jaga/fånga/döda. Så även om du inte menar något illa – show some respect, man.
#
Hallå där, vart tog mitt svar till Björn vägen?
#
Ditt inlägg kom ju in 16.42. Testa att ta bort lite cachade filer i din webbläsare så kanske du ser det.
Ser inte att jag dissat Dian utan snarare tvärt om. Jag har använt en respekterad och välkänd person som referens när jag hyllas Adams. Om du tror jag menar att Adams har gjort med inom området djurskydd än Dian så misstar du dig. Jag har bara sett "De dimhöjda bergens Gorillor" som film och menar att Adams minst når upp till samma höjder i sin något kortare beskrivning av mötet med dessa bjässar. Ser inte hur det är respektlöst.
#
Filmen har inte mycket med den verkliga Dian att göra. Den är inte hennes verk. Så du borde kanske ha nämnt filmmakaren och inte henne?
Och "eat your heart out" – referens?
#
För övrigt är det rätt gulligt att se er killar renhjärtat och varmt älska och vörda Adams. Jag menar det på ett bra sätt! Det är som när ni älskar fotbollslag.
#
Kommentera eller pinga (trackback).