Du kysser mig när jag blöder. Du håller i mina händer när jag gör mig själv illa genom att ständigt riva upp mina sår. Du ger mig lugn i din lägenhet i norra staden där fåglarna fortfarande sjunger. Jag inser att kärlek är starkare än döden och att tidvattnet har vänt.

Ett förhållande inleds av ett du och ett jag i en kulisstad. En mycket stark kärlek uppstår men det räcker inte. Minnena och såren från deras smärtsamma uppväxter har format dem till rädda människor som inte vågar lita på att något någonsin kommer stanna kvar. Det handlar om en mor som ständigt söker bekräftelse genom att leta nya män. Det handlar om ytterligare en mor som dött av sjukdom och efterlämnat en svår sorg och saknad. Det handlar om två fäder som inte vet hur de ska kommunicera med sina barn.

Den här romanen handlar om kärlek, och inte minst om avsaknaden av den. Hur en kärlekslös uppväxt kan sätta så djupa spår hos människor att de själva inte lyckas ha fungerande relationer. Barbara Voors lyckas verkligen beskriva detta problem med sina formuleringar, som tack vare sin poetiska och själsliga anda känns så uppriktiga och därför går rakt in hos läsaren.

Barbara Voors var bara 22 år när hon skrev denna roman, som blev hennes debut. På bokens baksida har hon själv skrivit: "Kanske kan bara en 22-åring skriva så stora ord om kärleken såsom jag, när jag under några sommarmånader skrev Älskade du."

Och ja, det kanske är sant, men det är få 22-åringar förunnat att kunna skriva så skickligt om just kärleken.

Similar Posts:

• Både sanning och konsekvens
• I nöd och lust?
• En bit från Luther
• Sprittande om kärlek och begär
• Nyskapande om muskeln som håller oss vid liv

I Gun-Britt Sundströms bok Maken känner jag omedelbart igen mig. Huvudpersonen Martina är ung och pluggar på universitetet. Hon vet inte riktigt vad hon skall bli men hon vet ganska mycket om det hon inte vill bli. Hon har koll på sig själv och på sin omvärld, i alla fall så där lagom mycket koll och kan för sitt liv inte komma på någon anledning till varför man borde gifta sig. Det som däremot skiljer hennes verklighet från min är tidsepoken. Martina lever i sextiotalets Stockholm och det gör ju bevisligen inte jag. Dock känns det som om ganska lite har förändrats. Sex före äktenskapet är ju för de allra flesta inte direkt någon brännande fråga men de övriga dubierna som Martina brottas med känns mycket aktuella vilket ju i sig är skrämmande. För hur ska vi kunna förklara att det är samma saker som vi brottas med fortfarande – hur kan så lite ha förändrats?

För är kärleken endast en borgerlig 1800-tals konstruktion som vi med hull och hår fortfarande vill tro på så förtvivlat eller finns det faktiskt relationer byggda på kärlek som inte utmynnar i maktspel och bittra strider där minst en av parterna förlorar både självkänslan och hjärtat. Kan tvåsamhet existera utan att den ena älskar mer och den andra älskar mindre? Kan jämställda relationer finnas när den som älskar mest också är den som har mest att förlora och därmed bedöms som den maktlösa i förhållandet?

Varken jag eller Martina säger att det är mer synd om den ena eller den andra i ett förhållande. Det som är provocerande är dock att normen för vad som är ett ”riktigt” förhållande är snäv, kanske till och med mer snäv är den var på sextiotalet. Hur mycket måste man behöva varann för att det skall gälla som bevis på att en vanlig, standardiserad relation föreligger? Visserligen är detta ett heteronormativtproblem mer än något annat och vi få skylla oss själva att vi inte lyckas sticka ut hakan tillräckligt för att bryta oss ur denna borgerliga mamma-pappa-barn-myt men frågan om makt försvinner inte för att man ser bortom de heteronormativa relationerna. Det verkar som om hela förhållandebiten i sig är infekterad av makt. Makten över någon annan. – Om du sviker mig så berättar jag alla dina hemligheter.

Det kalla kriget fortsätter men ställningen är oförändrad.

Denna bok kan vara den bästa relationsroman jag läst. Det finns andra som Barbara Voors Älskade du, Jane Austens Pride & Prejudice och Märta Tikkanens Århundradets kärlekssaga, men Maken har en friskhet och ett mod att analysera helheten i det förhållande där så mycket finns att förlora vare sig Martina & Gustav stannar eller går. Ingen lycklig utväg finns men det är också det som gör boken så befriande. Maken är en klassiker inom svensk litteratur. Läs den.

Similar Posts:

• Hans och hennes
• Att göra någon till sin
• Som en modern ”Maken”
• I förhållande till förhållanderomanerna
• Livet, litteraturen och allting

Kräklek är en diktsamling eller kanske mer en prosalyrisk samling med flera röda trådar. Kärlekstemat är genomgående men så är också ätstörningarna. Titeln som är en kombination av dessa teman ramar på ett stramt sätt in berättelsen. Dock står så mycket mer att finna i texten. Den sexuella spänningen är stark och genom syrar allt, men samtidigt finns också den lilla flickan närvarande med sin alkoholiserade pappa och sina marsvin.

Jag fascineras av den bredd och tyngd som finns i Åsa Ericsdotters dikter. Känslorna blandas på ett så trovärdigt sätt. Ångesten är inte ensam utan den infinner sig tillsammans med hoppet om kärlek och rop på hjälp. Mitt i det nattsvarta kan det finnas ett ljus precis som det i ljuset alltid finns ett mörker. Jaget i dikterna äter och kräks. Hon rör ut socker i smör och äter tills befrielsen kommer. Kräks gör hon fast det blöder i halsen och befrielsen inte alls är total. Hon ber om att få slippa eller att hon åtminstone kan få svälta ihjäl för en gångs skull.

Det är plågsamt att läsa dessa dikter. De fängslar mig fullständigt och jag kan inte sluta läsa men det är smärtsamt och jag kan inte bara lägga boken åt sidan när den är klar. Jag har gått omkring med den i väskan i flera dagar bara för att jag inte riktigt vet vad jag skall ta mig till med den.

Språket och sättet att skriva i sammanslagna meningar och helt utan punkt får mig att tänka på Märta Tikkanen och Barbara Voors. Dessa tre har förmågan att krypa in under huden så att texten får en närmast fysisk mening. Jag är fascinerad, skämd och fullständigt bedårad av denna prosalyrik och jag kommer att återvända till Kräklek flera gånger. Jag kan bara varmt rekommendera denna bok till alla!

Similar Posts:

• ”skyll inte på mig att vi kom åt varann”
• Lite mer hårdsmält, kanske?
• I nöd och lust?
• 00-talets allra bästa poeter i en
• Äktenskapets tabu