Jag heter Colin Fischer. Jag är fjorton år och väger 54 kilo. Idag är det min första dag i high school. Det är 1356 dagar tills jag slutar.

Manusförfattarna till filmen X-men: First Class gör ett utomordentligt arbete att, redan i första stycket, befästa den litterära stil som komma skall i boken I huvudet på Colin Fischer. Frukta icke, du actionföraktande läsare. Detta är inte en bok i stil med X-men och är därför helt fri från superhjältar med övernaturliga förmågor och onda krafter som måste bekämpas. Okej, en och annan ond kraft finns det så klart, men mest är detta en humoristisk och kvick ungdomsbok som flirtar friskt med den klassiska detektivromanen, utan att tappa fotfästet i vardagens realism och dess ramverk.

Colin Fischer är inte en vanlig fjortonåring, han är verkligen annorlunda. Han är inte det svarta fåret och inte heller en av de opopulära (mot sin vilja). Colin har nämligen Aspergers syndrom och lider inte särskilt mycket av sitt utanförskap, så länge han slipper beröring. För honom är relationer och jakten på status och popularitet inte viktigt. Istället ägnar Colin i stort sett all sin tid åt att förstå samband i företeelser och att lösa gåtor som kittlar hans sinne. Som stöd för sin outtröttliga nyfikenhet antecknar Colin allt det som han finner intressant i sitt anteckningsblock, vilket han i sann vetgirighet också bär med sig överallt. Förutom människors beteenden och andra mysterier i vardagen, fascineras Colin av hajar och ovanför sin säng har han ett svartvitt porträtt av Basil Rathbone. I porträttet gestaltar Rathbone inte sig själv som skådespelare och individ, utan det är ett porträtt av självaste Sherlock Holmes. Rathbone är den skådespelare som Colin tycker är den mest självklare uttolkaren av ”världens främsta detektiv”. Det är med inspiration av berättelsen om Sherlock Holmes som berättelsen om Colin tar form. Det här är ett djärvt försök att återskapa samma känsla och fantastiskt geniala tankegångar som präglar originalet om den brittiske detektiven. Colin blir den som får axla manteln som detektiv, när ett fall innehållande en avfyrad revolver i skolans kafeteria måste lösas.

Utanförskap är ofta glorifierat i ungdomsböcker och den här boken är inget undantag. Det är kanske där någonstans i tonåren som den sanna människan och individen får växa och resa sig upp ur askan. Alla har vi känt oss utanför, framförallt i tonåren. I I huvudet på Colin Fischer har författarna dock valt ett annat tillvägagångssätt att förmedla utanförskapet. Här handlar det inte om ofrivilligt utanförskap, eftersom huvudkaraktären är psykologiskt annorlunda. Aspergers syndrom gör att Colin är mer mottaglig för mönster och inte störs av andra människors upplevelser och empati. Han tycker inte om beröring och har svårt att avläsa ansiktsuttryck; det innebär att han håller sig mycket för sig själv. Colin passar alltså mycket väl in på den bild populärkulturen har framställt för Sherlock Holmes som karaktär; han är annorlunda, nytänkande, modig och väldigt intelligent. Problemet är bara att jag tycker att författarna har förlitat sig lite väl mycket på det självklara. Det känns som att boken saknar någonting, även om jag fnissar till ibland och texten håller läsarflytet vid liv. Jag upplever att boken är stereotyp vad gäller karaktärer: buffliga pojkar, fina flickor, överbeskyddande föräldrar, en oförstådd lillebror och så klart hon som sticker ut lite mer än alla andra och blir objekt för romantikinslagen.

Jag upplever aldrig något egentligt engagemang för någon annan karaktär än Colin. Kanske beror det på att flirten med detektivromanen och Sherlock Holmes-imitationen får ta lite för mycket plats. Det är synd eftersom det är en underhållande och informationstät bok i övrigt, med mängder av vetenskapsteori och anekdoter avgränsade i fotnoter som bryter av på ett uppfriskande och ofta humoristiskt vis mot huvudtexten. Men jag hade önskat mig lite mer. Men misströsta inte, genom läsningens gång har jag lärt mig att det inte bara är människor som skrattar, till och med hundar och råttor gör det. Det är inte illa för en läsvecka i juni.

Similar Posts:

• Sinnelag: Logisk och arg
• Vecka 28: Fly undan med en bok
• Tvångstankar och miljardärsödlor
• Ha inte tenor-rike; Ni hitta en ekorre; Naken i terrie-hot; Ni nita het ekorre
• Före och efter

Min bästa bild av absolut ledighet handlar inte om bad och strand. Nej, jag brukar drömma om en vind. Upp dit är trappan knirkig och knarrig, och väl där är det varmt och kvavt, och luktar instängt. Öppna ett litet fönster kan du göra, med risk att skrämma spindlarna. Där står konstiga möbler som ingen använder längre, de kikar på en genom halvmörkret. En soffa kanske, som bjuder in. Sätt dig här.

När jag var liten hade jag en sån vind, vid vårt sommarställe. Jag brukade fly upp dit med en bok när jag tyckte att omvärlden krävde för mycket social samvaro. Satt i en annan miljö än den jag var van vid kunde jag lättare sjunka in, fokusera. Jag tänker på vinden när jag läser The Atlantics artikel om ”How To Trick Your Kids Into Reading All Summer Long”. Daniel Willingham skriver om vikten av att omge barn med böcker som det naturliga alternativet att ta till vid uttråkan. Att ständigt byta ut vad som finns att tillgå, att dra med barnet till biblioteket. Att inte tvinga eller locka med belöning efteråt. Att få barnet att känna att hen har valt det själv.

Just behovet av att ”ha valt själv”, det tänker jag ofta på när jag läser böcker som jag ska recensera. Hur det kan kännas som en plikt, ett jobb, när de växer på hög, och lusten flyr undan skuldkänslorna att inte ha varit snabb nog. Då och då måste en lura sig. Plocka upp en bok som kanske inte var tänkt att läsas nu, gå ifrån planen som en så snabbt arbetar upp för sig själv. Som när vi var på Österlen och jag hade fem böcker med mig i väskan. Men ändå valde att läsa Amanda Svenssons senaste, som kompisen tagit med sig. Jag flydde in i grönskan vid poolen, tydligen måste det inte vara en vind. La mig raklång bland insekter och blad, och lät mig sugas in. Bara en katt som då och då kom och störde.

Veckan bjuder på lästips för alla ålderskategorier. Igår skrev Rebecka om Pija Lindenbaums senaste. ”Precis som i de tidigare böckerna om Micke fylls Jag vaktar hunden av Lindenbaumsk humor som trots de korta och barnanpassade meningarna lyser igenom. En styrka som få andra besitter”, skriver hon bland annat.

Och idag, tisdag, skriver Björn om Torgny Lindgrens Klingsor. ”Gubben suger på pipan, ler lite pillemariskt, och levererar ännu en mångbottnigt västerbottnig skröna. Han har kul, och då har läsaren det också.”

På onsdag är det Ellas tur. Hon har läst en historisk ungdomsroman, Färgen på drömmar av Ruta Sepetys. Den utspelar sig i 1950-talets New Orleans, i de ruffiga franska kvarteren, och handlar om 17-åriga Josie, som är dotter till en prostituerad och drömmer om att ta sig långt ifrån New Orleans och få börja på collage. ”En ganska fin tids- och miljöskildring, men jag tyckte nog att författaren borde ägnat lite mindre tid åt att förälska sig i gamla bordellmammor och mer tid åt att utveckla den egna intrigen.”

Inspirerat av den bokens noir-potential blir det även en bonusrecension av litteraturvetaren Maria Nilsons Teen noir. Om mörkret i modern ungdomslitteratur – en bok med mängder av spännande lästips, men också med lite problem med urval och definitionen av just ”teen noir”, tycker Ella.

Till på torsdagen har Anna C läst norska Kristin Bergets senaste diktsamling. Hon kallar den mycket läsvärd och stark.

Och på fredag kommer min recension av Böcker, en samling av essäer som Virginia Woolf skrivit. Texterna behandlar på olika sätt läsande och skrivande. Ibland är de regelrätta recensioner, ibland diskuterar de författarskap eller konsten att skriva och läsa över huvud taget. Jag visste faktiskt inte att Woolf var en sån feministisk kämpe. Trots deras litterära olikheter höjer hon upp diverse kvinnliga författare, i egenskap av att de är kvinnor, i en tid när det fortfarande ansågs udda om kvinnor studerade. Upplyftande alltså, djupt intressant och inspirerande, och så skrev hon ju väldigt bra också.

På lördag gästar Sara Swedhs, som läser litteraturvetenskap. Hon skriver om ungdomsboken I huvudet på Colin Fischer av manusförfattarna till bland annat X-men: First class och Thor; Ashley Edward Miller och Zack Stentz. Boken handlar om fjortonårige Colin som har Aspbergers syndrom. Han är inte bara bra på att se mönster som andra missar, hans största idol är detektiven Sherlock Holmes, och snart får han ett eget mysterium att lösa när en revolver avfyras i skolkafeterian.

Gott om böcker alltså. Nu behöver du bara leta upp din vind…

Similar Posts:

• I huvudet på en inte allt för vanlig fjortonåring
• Dansa med vargen!
• I inspirerande sällskap med Virginia Woolf
• Vecka 44 – Höstlov på Dagensbok
• A life less ordinary