En sån poesi, komplex men välsmakande i sin kryddning, avsmakar man gärna i favoritfåtöljen framför en sprakande brasa, särskilt såhär års. Har man varken öppen spis eller emma duger den bra på köksstolen under fläkten eller på bussfärden (hur ofta händer det egentligen, borde man bli bättre på det?)

Här dryftar vi brukspoesi (detta underbara ord) och sublim centrallyrik (inte lika roligt) i en värmande mix.

Arne Törnkvist avled under våren (2003) i sviterna av en obotlig cancer. Liksom Bröstvärn (som kom till tiden efter att hans hjärta sviktat under en vistelese i Paris då han fick firas ner från femte hotellvåningen i ett brandsegel till väntande ambulans), präglas I veka livet i stora delar av dödstankar, men här framträder döden med skarpare siluett.

Onekligen begripligt, definitivt gripande.

Härmed utnämner jag I veka livet till den bästa diktsamlingen jag läst under året som gått!

Smaka på:

Jag tog en buss på måfå
och hamnade härute
Nu vill jag tillbaka till centrum
där livet pågår aktuellare än någonsin
Men chauffören gör sig ingen brådska
Han har stigit av och tänt en cigarett

Törnkvists metaforer landar lika självklart som höstens löv eller den blötsnö som nu faller utanför mitt fönster. De följer smidigt med i det större sammanhanget, i diktens nyckfulla vindriktning.

Ja, husdoktorn Ekelut (i alla fall min), vars själasörjande ande fortfarande och i allra högsta grad tassar omkring i månget författarskap, finner här en sann broder i de dikter när han tillät sig ge antiken på båten.

Inför döden var de lika ödmjukt upproriska.

Just därför skimrar svärdseggarna så blankt.

Similar Posts:

• Litet av varje
• Ett tågavtryck med graffiti, tack!
• Storslagen enkelhet
• Bedövande vackert, outsägligt och svårt
• En pocket i bräschen för Dikt

Nej nej, det är titeln på en dikt ur Arne Törnqvists Bröstvärn. En vän till diktaren tillkännager efter en middag på gös till vitt vin att han tio år tidigare fått sin dödsdom på en intilliggande läkarmottagning. Men nu står han ändå här, livs levande, med "mörk energi" spöklikt i sin kropp. Är det den intagna gösen, nyss död på fatet – "fyllig och fast i sitt kött" – som stärker honom?

Arne Törnqvist skriver i huvudsak en jordnära poesi. Han rör sig i välbekanta miljöer, tar avstamp från en kolonilott eller en sjukhussal. Men genom små detaljer målar dikterna upp en djupare bild som öppnar sig, som man säger, mot de stora frågorna.

Texterna eftersträvar enkelhet och finner den ofta, oavsett det rör sig om ordlekar eller ett djupare konstaterande. "Jag gråter över spilld mjölk/Ovarsamt bar jag den brädfyllda skålen/genom det korta livet". Det ser ut som och låter förbluffande enkelt.

Särskilt förtjust blir jag i sviterna Sömnsvårigheter och Äktenskap, den sista bestående av blott två dikter. I Sömnsvårigheter ligger diktaren vaken i sin säng och misströstar, övergiven efter sin makas bortgång. "Inatt blev många hushåll drömlösa" inleds dikten och fortsätter med att beskriva äktenskapliga bäddar utan liv, bara för att avklinga i en bild av den ensamme drömmaren, en svävande änkling som bara har månen till vän.

Lika enkelt och gripande blir det i Äktenskaps "Du har mig som i en liten ask" där liknelsen med dom kinesiska askarna och ryska gummorna för tankarna till Swedenborgs filosofi "Jag sitter med en mycket liten gumma/i mitt knä. Och båda sitter vi i knät/på Alltets moder, Tystnaden och Nåden". I kontrasten mellan dessa sviter kan saknaden och förlusten nästan förefalla bedövande.

I sin helhet utövar dikterna i Bröstvärn ett varierat intryck, både till innehåll och till viss del form. Törnqvist rör sig obehindrat i sitt eget språk, men många läromästare stampar också i kulisserna. Aspenström och Ekelöf är några av namnen som dyker upp. Inget fel i det, absolut inte när de blir lika snyggt tecknade som av Arne Törnqvists penslar.

Vad som saknas för att det här skulle bli en diktsamling som höjer sig ur mängden är det där riktigt personliga adelsmärket. Nu blir det litet av varje, på gott och ont. Dock mest gott.

Similar Posts:

• Chauffören, rökpausen och ändhållplatsen
• En gigant bland giganter
• Fyrtiotvå år av fulländad lyrik
• Bedövande vackert, outsägligt och svårt
• Storslagen enkelhet