Att hitta är inte en uppdatering av Andreas Ekströms utmärkta sökmotorföretagsbiografi Googlekoden (även om en sådan absolut kunde behövas). Den erbjuder inga svar, utan mer några funderande frågor. Vilka blir vi med alla dessa hjälpmedel, nu när vi haft dem i 20 år? Varför försätter vi lokalsinnet ur funktion för att i stället lita på Google Maps, varför grälar vi med främlingar, hur kan vi leva i en värld där nya produkter som styr hela vårt liv finns samtidigt över hela världen utan någon chans till invänjning och test, varför tror vi att alla svar kan finnas på de tio första träffarna på Google? Är gratis ibland ett för dyrt pris att betala när det innebär att ett fåtal företag styr all information vi har tillgång till? Vad är ett minne egentligen när allt är digitaliserat och indexerat – och vad är ett minne när just det inte är digitaliserat, eller har plockats bort från Googles sökträffar enligt EU-lag, eller TOSats från tumblr?

Skränpellen som samlar listor med debattörer med misshagliga åsikter och publicerar dem borde förstås granskas ännu hårdare än sorteringsmaskinen som gör det lättare att hitta sådana listor. Men där är vi inte – säkert för att det är lättare att på slentrian kritisera en ny teknik än att ge sig i kast med långsiktig normbildning.

Det jag verkligen gillar med den här boken är att den inte är alla andra böcker om Google, källkritik, näthat och blockchains. Ekström intervjuar inte tekniker, han intervjuar sjökaptener, kartritare och sin egen läkare. Han skriver inte om teknik, han funderar i essäform om hur människor använder den (eller om det nu är tvärtom) och hur vi behöver lära oss att tänka på andra sätt runt den. Han utgår från egna erfarenheter, vilket har en tendens att göra den lite anekdotisk, men också sätter en personlig prägel som tar den bort från detta evinnerliga sökande efter Svaret.

(Jag har dock svårt att inte få allergiska utslag varje gång någon börjar prata om vad internet egentligen är till för, och hur Facebook och Google och avskaffad nätneutralitet har gjort det till något annat. Internet är uppfunnet av amerikanska militären, för militära syften, och att ett gäng nördar som i allmänhet såg ut som jag och Ekström använde det som en anarkistisk lekstuga mellan 1995 och 2005 gör inte ett svärd permanent till en plogbill. Visst är det trevligare om internet är fritt och inte dominerat av enstaka jätteföretag som spionerar på oss, men det är ingen naturlag som Mark Zuckerberg har brutit mot.)

…Sorry, den där sortens vredes-non sequitur är väl sånt som blir normaliserat av internet. Jag gillar Att hitta, även om jag önskar att den hade gått mer på djupet. Jag vill ha mer Ekström, helt enkelt, han är den sortens skribent vi behöver mer av i den här debatten: en som stannar upp, tänker efter och ställer frågor. Det får ta sin tid. Sen får andra ge svaren.

Å andra sidan har jag hittat folk på Internet som säger att Pablo Picasso är värdelös också, så det så.

Similar Posts:

• Att suga märgen ur livet 2011
• Upp till kamp mot övervakningskapitalet
• Action i cyberrymden
• Gratis? Då är du kanske inte kunden utan produkten
• Vår bedrägliga samtid

Men det finns också något som tenderar att bli fördömande i svensk tradition, med sin protestantiska grund. Man förväntas i mycket högre grad internalisera disciplinen och vara entydig, för annars anses man oäkta. Och kraven på äkthet, samt de mycket bestämda uppfattningarna om hur mänsklig äkthet konstrueras och manifesteras, är väldigt grundläggande i den svenska etiken. Sann, äkta, ärlig. Det är svenskarnas ideala självbild, och ett arv efter protestantismen, som förvisso är gott, i bemärkelsen välmenat, men det begränsar oss avsevärt i vår förmåga att förstå socialt samspel, andra kulturer och lekar med identiteter och positioner som kännetecknar vissa andra både intellektuella och helt enkelt vardagssociala traditioner.

Alla texterna i antologin är mycket läsvärda och håller hög kvalitet i både innehåll och form. Är man det minsta intresserad av titelns politiska dilemma är detta given läsning. Texterna berör ämnet utifrån olika infallsvinklar och trots att de är ganska korta går de ändå ned på djupet och ger läsaren stora mängder nyttig kunskap. Andreas Johansson Heinö reder ut de svenska politiska partiernas förhållningssätt till religion från början på 1900-talet fram till idag. Susanne Wigorts Yngvesson skriver om ”Den ‘tomma’ demokratin och religion som dess väckelse”. Andreas Ekström skriver om Carola, homosexualitet och en resa i USA:s bibelbälte. Lars Dencik skriver om skillnaden mellan religion och religiositet och om orsaker till så kallade religiösa konflikter. Tomas Gür förklarar den religiösa situationen i Turkiet och den turkiska kvinnokampen. Nathan Shachar skriver om det katolska Latinamerika, frikyrkor och missionärer. Slutligen knyter Eli Göndör ihop säcken med en text om religion i förändring och vardagslivets religiositet.

Förutom Elenskys text om sekularisering är det Shachars text om katolicismen och Denciks om konflikter som intresserar mig mest. Jag tycker också att det blir intressant när begreppet religiositet utvidgas till att inbegripa även politiska ideologier, ateism och rörelsen Humanisterna. I sin utformning där hängivenhet och sanningsanspråk är vitala ingredienser skiljer sig dessa sekulära grupper från religionen endast i frånvaron av Gudsgestalt.

Jag hade en diskussion med en god vän om risken att boken skulle missa potentiella läsare för att den är utgiven på Timbro. Jag hoppas och tror att det inte är så, för det vore synd. Den här boken behöver läsas, inte minst för att vi som är uppväxta i ett av världens mest sekulariserade länder kan ha missat att förstå religionens inflytande över människors vardagsliv och trons betydelse inom alla samhällssfärer. Det finns kanske inget rätt eller fel. I många städer och områden där olika religioner verkat sida vid sida ökar förståelsen för att ens egna rättesnören inte är de enda fungerande och religionerna blir mindre dogmatiska. Det är en utveckling som vore välkommen även här, i den bemärkelsen att även en ateist skulle kunna släppa litet på sitt sanningsanspråk och tillåta andra att få tro på vad helst de vill.

Similar Posts:

• Kulturell vantrivsel
• Vi och De. Igen och igen.
• Hur samsas vi på torget?
• En demokratirörelse kapad av fundamentalister
• Tankar om islam och terrorism