Här möts – nästan – två av huvudpersonerna i Yaa Gyasis roman Vända hem, två halvsystrar som vuxit upp på olika håll och utan kännedom om varandra. Effia är nygift med den brittiske kommendanten på fästningen – eller gift och gift, hans riktiga, vita hustru finns förstås hemma i England – och Esi trängs under omänskliga förhållanden nere i fängelsehålorna. Effia hör gråten därnerifrån och frågar sin man vad som finns där. ”Fraktgods”, svarar han.

Från den punkten lever släktträdets båda grenar i olika världsdelar i generationer. Den ena i ett Afrika präglat av stam- och kolonialkrig, den andra i USA som slavar och undertryckta av rasism, fattigdom, polisbrutalitet och droger. Båda miljöerna går långsamt mot någon form av frigörelse, men Gyasi åskådliggör verkligen vilken långt, snårig och smärtsam process detta är, gestaltat i konkreta människoöden.

Det finns förstås paralleller att dra till Alex Haleys släktepos Rötter som, tillsammans med teveserien baserad på romanen, slog ner som en bomb i amerikanskt historiemedvetande i mitten av 1970-talet. Båda är klart läsvärda, men Gyasis berättelse något mer sparsmakad och formmedveten. Hur hon lyckats paketera denna enorma berättelse – åtta generationer på två kontinenter – i ett ganska blygsamt format, genom att göra nedslag i varje specifikt livsöde, är vansinnigt imponerande.

Genom att placera sina karaktärer på båda sidor av slavhandeln, de förslavade och de förslavande, berör Gyasi också det såriga faktum att afrikaner i denna smutsiga handel var såväl offer som förövare. De kontrollerade kanske inte villkoren för den transatlantiska slavhandeln, men tagandet av fångar i olika typer av stamkonflikter var kanske en förutsättning för den, och det växte och blev alltmer absolut som en konsekvens av den.

Varhelst det finns mänskligt lidande och ojämställdhet tycks där också finnas människor som är beredda att på olika sätt tjäna på det. I Yaa Gyasis förkrossande släktberättelse utforskas konsekvenserna av detta generation för generation.

Similar Posts:

• Ett släktträd tuktat av slavskepp och våldtäkter
• Svenska Afrikakompaniet och De Geer
• De som blev kvar
• Att bli till
• Moral mot historiskt storkapital

Det blir början på en 12 år lång forskningsresa, det blir en roman och så småningom en teveserie. Rötter. Haley kan bekräfta att de uppgifter som traderats muntligt i släkten går att verifiera i arkiven, han kan resa till Gambia och möta en historieberättare, en griot, i sina förfäders by Juffure, och denne kan i sin tur ge den afrikanska sidan av historien. Här finns den familj ”afrikanen”, som 1767 gick ut för att hämta trä till en trumma och aldrig kom tillbaka, slets bort ifrån, de som på sitt håll fortsatt att berätta historien om sin förlust.

Det är en oerhört rörande, och upprörande, historia. Exakt hur de ganska sporadiska uppgifterna ur arkiv och muntlig tradition förvandlats till en roman på 700 sidor – den svenska översättningen har tyvärr kortats med flera hundra sidor – framgår inte riktigt. Haley ger gärna sken av att ha upptäckt sin släkthistoria, sina rötter, snarare än att ha konstruerat dem. Det har han förstås; det är oundvikligt. Men det är något oerhört mäktigt han gör.

Finns det något gemensamt för de olika böcker som samlats under USA-temat på dagensbok.com idag, så handlar det väl om identitet. Kampen för att få ihop vem man är och var man passar in. Berättelsen om Haleys afrikan, Kunta Kinte, och hans amerikanska ättlingar är kanske framför allt berättelsen om en sådan kamp.

Väl framme i USA döps den stolte Kunta om till Toby Waller. Efternamnet får han som andra slavar efter sin ägare. Men Kunta rymmer gång på gång. Vägrar att ge upp sitt namn, sitt språk, sin identitet. Han är Kunta Kinte. Och när han så småningom får en dotter berättar han för henne så mycket av detta han kan. Hon i sin tur berättar för sina barn, generation efter generation av krig, slaveri och rasism, men också av sammanhållning, stolthet och så småningom frihet och gradvis nya möjligheter.

Det är ett fantastiskt amerikanskt släktepos han åstadkommit, Haley, inte så mycket till form som till innehåll. Rötter ger namn och ansikten till en oerhört mörk sida av amerikansk historia, och Haley har faktiskt legat i lastutrymmet på en båt över Atlanten för att få något litet hum om hur de nyblivna slavarna kan ha haft det. De låg förstås kedjade på hyllor i sin egen träck under de fyra månader som resan tog då, 1767. 98 negrer finns upptecknade i lasten när fartyget ankom Annapolis. 42 hade dött på vägen och kastats överbord. Det var tydligen ett svinn man fick räkna med.

Vilken vanvettig, angelägen jordmån för en roman att breda ut sina rötter i.

Similar Posts:

• Profiten på mänskligt lidande
• Slaveriet släpper inte taget
• Alla är underställda slaveriet
• Helgongestalten som blev skällsord
• Att plötsligt vara Fienden