Boken är emellertid inte bara en samling texter utan också i hög grad något heligt. Bibelns gudomliga status är av största vikt. Annars endast en bok bland andra, reducerad till en samling krönikor och sagor fyllda med mytologiskt stoff. Tanken är inte helt lättförenlig ens i vår sekulariserade tillvaro.

Men den tanken finns och medför att det finns två huvudsakliga vägar att gå när man närmar sig Tanaks texter (sen må det vara hänt att det finns hundratals stigar vid sidan om dessa vägar). Man kan antingen renodla det religiösa i orden. Ett oändligt fält med tolkningsmöjligheter öppnar sig då vilket de många religionerna, samfunden, sekterna vittnar om. Eller också låter man litteraturvetenskapen styra analyserna och lämnar det gudomliga därhän.

Åke Lundqvists genomgång av skrifterna är styrda av själva berättelsernas uppbyggnad och det är alltså närmast den sistnämnda av de två vägarna han trampar. Redogörelsen är kronologisk. Från skapelsen och framåt förklarar och ciceroniserar Lundqvist både sakligt och lättförståligt. Han bryter ned Tanak i bitar, paradoxalt nog för att vi ska se helheten och ännu mer paradoxalt för att Lundqvist samtidigt påvisar att någon egentlig helhet inte finns. Texterna är så pass spretande och de många fragmenten har så stora tidsspann mellan sig att detta helt enkelt är omöjligt.

Och samtidigt som man i Lundqvists sällskap kan konstatera att det gamla testamentet innehåller fullkomligt bländande litteratur, vissa passager är fantastiska rent berättartekniskt, slås man av hur idiotiskt det är att behandla dessa historier som ordagranna redogörelser för hur du och jag ska leva våra liv. Texternas ursprung är som ovan nämnts vitt skilda och i många fall okända. Det är till exempel inte ens omöjligt att själva skapelseberättelsen är inlånad. De olika gudsnamnen i historien kan tyda på det. För att inte tala om hur "korrumperade" texterna blivit genom åren när de översatts och tolkats av människor med helt olika agendor.

Lundqvist undviker dock att bli allt för politisk, trots tidvis öppna mål. Det känns trist och lite fegt för det finns så många nödvändiga trådar att rycka i. Kvinnorna i berättelserna, våldet, kärleken etc. Tiden och rummet medger inte det säger han själv. Vildåsnans törst är trots avsaknaden av detta en saklig käftsmäll åt alla fanatiska fundamentalister, vilken religion de än bekänner sig till. Åt oss andra är boken en bra vägledning till Tanaks eller det gamla testamentets många skiftande historier.

Similar Posts:

• Fynden vid Döda havet fascinerar fortfarande
• Islam och Europa – oförenliga storheter?
• Bilder av tron
• En dialog
• Högstämt om Judas upprättelse