I årets bok av Merete Mazzarella ger hon sig i kast med att läsa ett antal biografier över kända, avlidna människor. På så vis blir det en dubbelexponering eftersom hon närmar sig berättelser över människor via någon som skrivit deras berättelse och därefter skriver hon själv om både biografen och den ”biograferade”.

De elva utvalda hon läst om är bland andra Julius Caesar, Voltaire, Rousseau, drottning Victoria, Selma Lagerlöf, Carl Gustaf Mannerheim, Madame de Pompadour, Anton Tjechov, Sigrid Undset och Charles Darwin.

Som läsare kan man ta itu med livsödena i den ordning man önskar. Själv läser jag först om Selma Lagerlöf och Sigrid Undset. Mazzarella säger sig ”aldrig varit betagen av Selma Lagerlöf hur mycket Gösta Berlings saga än numera hör till Sveriges kulturkanon”. Ändå uppskattar hon till fullo Anna-Karin Palms fina biografi Jag vill sätta världen i rörelse från 2019. Om Undsets biograf Ida Jessen skriver Mazzarella att Jessen rejält tröttnar på sitt material, ja rent av börja tillrättavisa Undset och säga ifrån vad gäller Undsets resonemang om kvinnans underordnande och enorma arbetsprestationer. Gemensamt mellan Lagerlöf och Undset är att både erhöll Nobelpriset i litteratur och deras viktiga hem blev tidigt författarmuséer. Båda underhöll också en drös av släktingar och skänkte bort mängder av pengar.

Mazzarella närmar sig drottning Victoria av England (1819-1901) från olika håll via läsningen av Lytton Stracheys bok Queen Victoria från 1921. Båda lyckas förmänskliga någon som kanske känns i dag långt borta både i tid och sammanhang. Att få ett uppdrag och svara ”I will be good” säger något om självmedvetenhet och plikt. Hon är anmoder åt en hel drös livslevande kungligheter i Europa än i dag och hennes namn har gett upphov till en både efterapad och nedvärderad livstil.

Kanske läser jag med mest behållning kapitlen om Julius Ceasar, Charles Darwin och Carl Gustaf Mannerheim. Mazzarella föredrar själv som biografobjekt Darwin just för hans mänsklighet, livsgärning och varma livssyn. Här får läsaren veta mera om en man som ofta framställs som en torr och tråkig vetenskapsman.

Själv lär jag mig en del nytt om den närmast ikoniska Gustav Mannerheim. Hans biograf, historieprofessorn Henrik Meinander lyfter i Gustaf Mannerheim. Aristokrat i vadmal (2017) fram en del som klargör Finlands dramatiska 1900-tals historia och Mannerheims roll som finlandssvensk friherre och kosmopolit, militär, statsman, Finlands statschef som riksföreståndare och president. Här har också Mazzarella andrahandskällor eftersom hennes egen far var riksmarskalken behjälplig på hans ålders höst i Schweitz och även var närvarande vid Mannerheims begravning som ägde rum på hennes 6-års dag.

Novellisten och dramatikern Tjechovs korta liv innehöll mycket ansvar, flit och stil. Att läsa hans texter får en annan lyster när man som läsare förstår vilka villkor han skrev under. Även förundras över hur hans biograf, Henri Troyat, närmast verkat som en industri och skrivit om en mängd märkespersoner av rysk härkomst såsom Dostojevskij, Rasputin, Katarina den stora, Peter den store, Pusjkin … Hur hann han?

Mazzarella skriver som vanligt flyhänt och lätt, bildat och humoristiskt. Finurliga små exempel på vardagens praktikaliteter levandegörs och många är utdragen ur böcker och brev som kryddar läsningen. Hon vänder och vrider på både skribenternas och de avporträtterades tilltag, tystnad och uttryck. Läsaren får konstatera att människor har sina skäl och later. Värdefullt kunde ha varit att läsa om ”en helt vanlig människas liv” men såsom biografigenren fungerar så är sådant inte säljande eller intressant.

En klart läsvärd bok om biografier och biografer. Det är alltid en favör att få vistas i Mazzarella tankevärld. Läsaren roas och livas upp på ett spirituellt vis.

Similar Posts:

• Berättelsen om en legend
• Snabblektion om Selma Lagerlöf
• Storartad berättarglädje
• Så mycket mer än sagotant
• Personligt porträtt av Mannerheim