Fredrik Alverén "Såld på nätet"

Ella Andrén — Sat, 29 Sep 2012 22:00:14 +0000

Det är en intressant paradox att vi samtidigt som vi kanske lever i den mest kommersiella av tider har vant oss vid att få mycket av det vi använder till vardags gratis. Vi umgås i sociala medier, utbyter information, läser nyheter, tittar på filmklipp eller lyssnar på musik en stor del av vår dag – och vi gör det väldigt ofta gratis.

Om nu gratis är gratis, egentligen? Många av oss har säkert tagit med oss erfarenheten från reklamteve, -radio och gratistidningar också ut på nätet: visst, man får stå ut med annonserna, men herregud, det är ju gratis. Kanske har vi ändå börjat lägga märke till att fler och fler annonser på nätet fungerar annorlunda? De tycks veta mer och mer om vilka vi är och vad vi kan tänkas vara intresserade av.

Det är det här Fredrik Alverén skriver om i nya boken Såld på nätet – priset du betalar för gratis. För om tjänsterna du använder på nätet är gratis, ja, då är det lite tillspetsat kanske inte du som är kunden. Då är du snarare varan.

I gratistjänsterna på nätet lämnar du ifrån dig information om dig själv. Annan information lämnas ut av din dator eller din uppkopplade telefon utan att du kanske ens tänker på det. Mängder av olika företag sparar hela tiden ytterligare information om dina aktiviteter på nätet: hur du surfar, vad du söker eller klickar på, när du köper något och vilka du interagerar med. Ofta är det den här personliga informationen som i realiteten utgör den valuta du betalar med på internet.

Såld på nätet ger en inblick i vilket jättemarknad handel med den här informationen utgör. Det kan röra sig om olika sätt att kombinera och analysera uppgifter om oss från nätet, men också om att väga samman den med offline-information om vilka vi är, var vi befinner oss, vad vi tjänar och hur vi faktiskt använder våra pengar i vanliga butiker. Det handlar förstås om att kunna rikta reklam till just precis de konsumenter man eftersträvar, men också om att hela tiden förfina sökmotorer och hjälpa oss hitta exakt det vi letar efter.

Kanske får du som jag en vag obehagskänsla av att gränserna mellan privat och kommersiellt suddas ut på det här sättet? Kanske tycker du bara det är toppen när marknadskrafterna kan samverka i något som ger dig bättre och billigare service? Alveréns syfte med boken är knappast att skapa någon sorts moralpanik kring internet och gratistjänsterna. Det han vill slå ett slag för är däremot att vi blir mer medvetna om vad som faktiskt händer – och vad som skulle kunna hända – och kanske också ställa högre krav.

För även om du tycker att det känns helt okej att Google eller Facebook skannar av dina mejl eller pejlar dina politiska åsikter för att kunna annonsera för just din drömsemester eller visa fler artiklar du skulle kunna vara intresserad av – och man kan ju också diskutera vart vi hamnar när var och en lever i sin egen lilla ”filterbubbla” på nätet – så måste man ju också fråga sig vem mer som skulle kunna vara intresserad av den här informationen?

Alveréns bok är full av tankeväckande exempel. Inte minst berättar han om de statistiker som gjorde Nederländernas folkbokföringssystem till ett av världens modernaste – det var bara det att detta skedde på 1930-talet, och när nazisterna sedan tog makten bidrog systemet till ett exceptionellt effektivt utrotande av landets judiska befolkning. Är det ett extremt fall? Kanske. Men vad hade hänt med till exempel Wael Ghonims ”Revolution 2.0” om den egyptiska säkerhetstjänsten varit lite mer nätkompetenta? Jag vet inte.

Här finns också gott om mer vardagliga erfarenheter, som mannen som fick sparken från Volvo sedan han kallat arbetsplatsen ”dårhus” i en Facebook-status. En annan man upptäckte sin frus bild i en annons för en dejtingsajt med ”heta singlar” – inte därför att hon faktiskt var med där, utan för att hon laddat ner en spel-app som utan hennes (och Facebooks) vetskap sålt hennes profilbild vidare till annonsören. För att inte tala om företaget som genom att skriva in rätten till användarnas själ och andra konstigheter får sägas ha bevisat att ingen läser användaravtalen ordentligt, eller skaparna bakom sajten pleaserobme.com som demonstrerat att ”incheckningar” på olika ställen, att i realtid tala om på nätet när ens hem står obevakat, är tämligen korkat.

Nog finns det mycket att både lära sig och fundera över när det gäller säkerhet och integritet på nätet. Hackare, skurkar och kommersiella intressen lär sig snabbt. Myndigheter som polis- och säkerhetstjänst har uppenbarligen också börjat reagera. Kanske kan just insikten att även vi vanliga användare bidrar med något väsentligt till nätekonomin – World Economic Forum har till och med kallat personlig information för framtidens olja – få oss att börja ifrågasätta och ställa krav kring hur vår information egentligen hanteras?

Wael Ghonim "Revolution 2.0"

Ella Andrén — Thu, 16 Aug 2012 22:00:09 +0000

Politik på Facebook? Jag måste säga att jag är skeptisk. Eller möjligen var.

Jo, Internet kan ha stor betydelse när det gäller att sprida information och åsikter och kanske framförallt för att finna stöd för redan befintliga åsikter. På gott och ont.

Men varje gång nyheterna försöker pejla folkdjupen genom att rapportera att så och så många gått med i den och den Facebook-gruppen så måste jag fråga mig vad den halva sekunds engagemang som en knapptryckning innebär egentligen betyder. Om jag gillar glass och kattungar och välfärdsstaten – är det egentligen någon som bryr sig?

Så när Wael Ghonim marknadsförs som mannen som startade Facebook-sidan som startade den egyptiska revolutionen så, ja, förhåller jag mig till en början lite avvaktande. För det är lätt att glömma vad saker som yttrandefrihet och mötesfrihet betyder och det där med att finna stöd för redan befintliga åsikter kan vara nog så betydelsefullt.

För Ghonim var ju inte intresserad av politik. Egyptier var inte det, menar han, och det är väl kanske effekten av att en enda man suttit vid makten så länge man kan minnas. Ghonim var intresserad av att skaffa sig en utbildning och allra helst av att få jobb på Google. Det var som marknadsförare på nätet han först kom i kontakt med oppositionella krafter.

Droppen som fick bägaren att rinna över var bilderna på en ung man, Khaled Said, som misshandlats till döds av egyptisk polis. Anonymt startade Ghonim Facebooksidan Kullena Khaled Said – ”Vi är alla Khaled Said” – och den kom att bli en av de drivande rösterna bakom den breda motståndsrörelse som så småningom fick bort Hosni Mubarak.

Revolution 2.0 är inte den ultimata guiden till den egyptiska revolutionen. Det är en personlig upplevelse och betraktelse, som på många ställen lämnar en del att önska vad gäller analys. Inte minst vad som ska komma sedan är märkligt höljt i dunkel. Det är trots allt en sak att samlas kring att få bort ett skräckvälde och en helt annan att komma överens om vad som bör byggas i dess ställe.

Men det personliga är också bokens styrka. Om revolutionsretoriken delvis känns främmande – det blir en hel del martyrer och hjältar och nationalism – så är Ghonim med sina dator- och marknadsföringskunskaper, sitt drömjobb på Google, med barn och hustru tryggt i Dubai och förstås med sina Facebook-funderingar lätt att relatera till. Det gör honom knappast osårbar, men kanske läsaren desto mer mottaglig när vi får följa Ghonim också under hans elva dagar i fängsligt förvar hos säkerhetstjänsten?

Jag undrar förresten om det här är ett fönster som håller på att täppas till? Nog måste väl de senaste årens utveckling ha lärt världens diktatorer att ta internetaktivismen på allvar och anställa sina egna nätunderbarn? Eller ska vi bara hoppas att den arabiska våren istället lärt makthavarna här i väst, som gladeligen understött diktatorer som Mubarak, att längtan efter värdighet och demokrati knappast är något västerländskt monopol?

Hur det slutar vet vi inte. Redan höjs röster som undrar om den egyptiska revolutionen ens bör kallas revolution. Har något i grunden förändrats? Efter att ha läst Ghonims bok måste jag tro att det har det. Någonting börjar ske redan när egyptierna ser vad som händer i Tunisien. Någonting sker när information och inbjudningar delas igen och igen på Facebook och någonting sker när människor får syn på varandra, när de riskerar liv och lem ute på gator och torg. Den upplevelsen glömmer man nog inte så lätt.

dagensbok.com » Wael Ghonim

Fredrik Alverén "Såld på nätet"

Similar Posts:

Wael Ghonim "Revolution 2.0"

Similar Posts: