Förmodligen inte tillräckligt åtminstone. För det är förmodligen lättare att inte veta om det. Sanningen är ju dock så brutalt uppenbar; det enda sätt som ekvationen går ihop på är genom att de som tillverkat plagget du just har köpt får ingenting betalt. Ja, så gott som ingenting åtminstone. Någon eller några kronor per plagg.

Det är också verkligheten så som den ser ut idag. De stora klädkedjorna har förlagt all sin produktion till låglöneländer som Kina, Kambodja och Bangladesh. Ett människoliv kan man här köpa för någon krona i timmen. Främst är det unga kvinnor som anställs i de stora klädfabrikerna, eftersom de ofta är lydigareÂ… Men det räcker inte med att lönerna är låga. Arbetsmiljön suger. Dagarna långa. Övergreppen många.

Allt det här dokumenteras i Sverker Lindströms bok Gränslösa kläder. Boken baseras både på egna resor och på rapporter och utredningar från en rad organisationer som arbetat med att försöka förbättra klädarbetarnas situation. Och det finns ett tydligt mönster – de stora klädföretagen gör ingenting för att förbättra situationen utom under press från allmänheten och från fackföreningar. Vinstintresset är betydligt starkare än någonsin tron på ett människovärde. Nu bör man förstås komma ihåg att märkeskedjorna långt ifrån är de enda som tillverkar under de här förhållandena, tvärtom. De är väl kanske främst ett enklare och tydligare mål att kritisera, än ett anonymt företag som inte ens finns etablerat i vårt land, ett faktum som Lindström tyvärr inte diskuterar i sin bok.

Lindström diskuterar också frågan om begagnade kläder, och handeln med dem. Många tror kanske att de kläder vi slänger till återanvändning i olika boxar runt om i landet faktiskt går till fattiga och behövande på olika håll – i Sverige och i andra länder. I praktiken är det dock en stor, global industri med begagnade kläder, som flera av de svenska insamlingsorganisationerna är involverade i. Här kan man göra sig en rejäl hacka på bättre begagnade varor. Men det drabbar också textilindustrin i de länder dit de begagnade kläderna exporteras.

Lindström har helt klart gjort ett gediget arbete med att söka bakgrundsmaterial till sin bok. Här finns rapporter och studier från en lång rad olika källor. Men det är kanske också en av bokens svagheter – den baserar sig så mycket på dessa rapporter, och så lite på egna resor och iakttagelser, att det blir aningen träigt. Inte ens de gånger då Lindström själv är ute och reser(vilket upptar en mycket liten del av bokens längd) låter han klädarbetarna själv komma till tals. Det blir en lång eländesbeskrivning från land efter land, fabrik efter fabrik. Människorna försvinner bakom alla fakta.

Similar Posts:

• Bomullens skitiga historia
• Bättre och bättre dag för dag
• Idissling pågår
• Arbete mot kapital
• Inte mitt felÂ…