När jag nu läser denna nya samling spökhistorier, så känns det inte hälften så spännande. Berättelserna är inte läskiga, de är mest sakliga och informativa, även om de handlar om märkliga saker och författarna försöker ge oss personliga berättelser ur munnen på dem som verkligen var med. Deras stil (eller översättningens, möjligen, men det är svårt att avgöra) är nämligen inte särskilt skönlitterär, och om de tänkt skrämmas så slår de bredvid målet.

Om syftet däremot är att berätta om ett antal märkliga platser och historier, så lyckas de väl. I dagens informationsöverflöd är det svårt att sålla, och en sådan här bok kan ju inspirera till semestrar och allt möjligt. Berättelserna beskrivs lite som om de vore gjorda med tanke på läsare som mig i barndomen, med överdrivet tydliga förklaringar och närmast stolpiga meningar emellanåt. Svårt att säga om det är översättaren eller originalets stil, men medryckande blir det tyvärr inte riktigt.

Similar Posts:

• Mysrys – fast mest rys
• Mer tänkvärt än skrämmande
• Ruskigt söta spöken
• ”Gud välsigne oss allihop!”
• Symetriidioternas julafton