Bilder och betraktelser växlar över sidorna som handlar om grävning, sådd, kompostering, ogräsrensning och djurskötsel. Porträttet av paret, som båda är över 80 år, återges i en behaglig rytm. Det är rytmen av att sätta ner spaden i jorden, vända en hög, sätta ner spaden igen. 

Precis när vintern tonat bort börjar de blanda till gödsel till varmbänken. Trots att det är så jordnära och konkret, känns det rituellt – på gränsen till heligt.  

Recept för en god varmbänk:

20 cm gödsel med halm
20 cm jord
20 cm luft
Fönster
Trasmattor 

Ljuset tilltar, graderna stiger på termometern. Det är dags att välja sättpotatis som ska sättas ut i dagsljuset för att få groddar. Fårtackor lammar. I växthuset spirar plantor.  Växelbruk och tioårsalmanackor. Vädrets betydelse.

Fotografierna är vackra och förmedlar hur myllan doftar och hur insekterna surrar på sommaren. Sonja, med håret uppsatt i knut, och Harald iklädd keps fotograferas i alla årstider, hela tiden arbetande. Närbilder på grönsaker och landskapsbilder med långa rader av plantor.

Livsresan för Sonja (tidigare arbetat på reklambyrå) och för Harald (utbildad trädgårdsarkitekt) präglas inte av orealistisk naturromantik. Inte heller skriver författaren med syfte att måla upp en idyll isolerad från omvärlden. Däremot skildras strävsamt arbete, nyfikenhet på kretsloppet, hela tiden med målet att odla utan gifter. Paret följer med i radions och tidningarnas nyhetsrapportering och ägnar vintern åt läsning av litteratur. På sommaren välkomnas praktikanter när arbetet är som intensivast på gården. När grönsakerna skördats börjar försäljningsfasen och Harald bilar runt med varor som ska levereras till kunder.

Ett avsnitt är döpt till ”Frivillig enkelhet”. Det synes kanske vara enkelt att luta sig mot planteringsscheman och djurskötselns rutiner. Men likväl måste kontakter underhållas med kundkretsen, inkomster och utgifter bokföras, regelverk följas. Bildernas skimmer av fridfull lantlighet ska inte förväxlas med naiv och förenklad gröna-vågen-nyck. Ihärdighet och tålamod är viktigare än den senaste chilisorten som recenseras i ett glassigt trädgårdsmagasin.

 Såväl de vädermässiga villkoren som andra människors tankar fyller hela tiden på parets erfarenheter. Trender kommer och går men årscykeln består.

Och jorden.
Ett växtår börjar med jorden.
Ett växtår slutar med jorden.

Den viktiga spaden som författaren själv tryckt till med foten så många gånger. Under fotografiet där den ljusgrå dimman hänger över den gråa jorden finner Melin den poetiska rörelsen i grävandet:  

Nu kommer jag med en spade. Gräver en spadbredd, ett spaddjup. Men bara en smal remsa i taget, 5–10 centimeter. Försöker lägga jorden upp och ner. Sätta i spaden, trycka till med foten, ta tag, lyfta, vända. Lerjord. Den är fuktig men inte blöt. Det är tungt men det går. Rad efter rad, spadtag efter spadtag.

När jag läst klart boken känns det inte längre som att mina kunskaper är obetydliga. Den mänskliga gemenskap som sidorna förmedlar inkluderar även mig. Vi behövs allihop; människor som behärskar kortkommandon i Word och människor som vänder sin jord.

Similar Posts:

• Naturen kallar på oss
• Att ha och inte ha
• Imponerande, sårbart och oerhört vackert
• Grundkurs i evigheten
• Ett liv lite vid sidan om