Drama! Tre svenska pjäser är ett bra exempel på att dramatik också är utmärkt skönlitteratur. Här bjuds vi på tre pjäser från 2010-talet som var och en har olika karaktär och visar upp vad dramatik kan vara. Dramatikernas presentationstexter, där de kort skriver om hur deras verk kommit till, visar på olika arbetsprocesser, men också hur slumpen kan föda en idé. Hur ett mordhot helt kan ändra ett projekt, eller hur en taxiresa blir ingången till ett författarskap och senare resulterar i en pjäs.

Marcus Lindeens Djur som dör både liknar och tar avstamp i reportage. Den består av tre separata delar med dokumentärt tilltal. Alla handlar de om människans relation till djur, och när gränsen mellan oss på något sätt överträds. I en del intervjuas en kvinna och hennes son om när deras 191 katter avlivades. I en annan berättas om schimpansen Lucy som två dagar gammal adopteras av en psykoterapeut i Oklahoma och uppfostras till människa.

America Vera-Zavalas Starka kvinnor pinkar stående är en monolog om Sara Lidman där vi möter författaren under fem olika stadier i livet. Språket är prosalyriskt och kan läsas som dikt, samtidigt som texten ger spännande, drömska bilder av sceniska möjligheter.

SARA 5      mitt livs lyckligaste ögonblick?

Paus

det behåller jag för mig själv
men ett av de lyckligaste?

när Vietnam blev fritt
när vi vann för en gångs skull
på festen – då bestämde jag att vi skulle sjunga

ett djupt andetag
ton

efter det här får det vara bra
sen dör jag
av lycka

I Järnnatt utforskar Mattias Brunn återigen könsroller, maskuliniteten och dess samband med aggressivitet och våld. Den unge Leo kämpar med dåligt samvete efter att vännen Jonatan sagt att han älskar honom. Känslan av utanförskap växer tills den bara verkar kunna sluta på ett sätt: hämnd.

Baksidetexten menar att den svenska nutidsdramatiken dessa tre pjäser representerar ”befinner sig i berättandets frontlinje”. Och de erbjuder helt klart en nyanserad bild av vad som händer på svenska teaterscener. Jag vill ändå påpeka att det är dramatik som inte slår nedifrån eller från sidan. De tre dramatikerna är väletablerade och deras bidrag i den här boken har alla satts upp i större teatrars regi. Och kanske är det förutsättningen för att de nu ges ut. För att upptäcka den verkligt radikala och nyskapande teatern måste man vända blicken bort från institutionerna. Där finns framtiden. Hoppas att vi även får läsa den i bokform!

Similar Posts:

• ”Solidaritet är solidaritet, det kan inte vara ’tvärtom’”
• Strålande om rasism i Sverige
• Otäck historieförfalskning
• Svammel och drömhönor
• Jakten på demokrati