En historiker skulle definitivt beskriva Hägglunds sätt att skriva som populärvetenskapligt. Och William Shakespeare: en man för alla tider är inte boken för den specialintresserade fantasten, inte heller för den mer bevandrade historikern, eller för vänner av noggrann analys. Nej, den som vill ha väl underbyggda argument och ett precist problemområde att bita tag i bör nog läsa en avhandling istället.

Hägglund får snarare de väletablerade Shakespeareforskarna att framstå som egocentriska envisa fån. För trots att författaren inte direkt vill skylta med några egna teorier eller klara ståndpunkter omkring William Shakespeares vara eller inte vara, så visar han gärna upp andras. När det blir klart vilket flöde av artiklar, avhandlingar, argument och motargument som ständigt reproduceras och att diskussioner kan försiggå i decennier enbart rörande en liten detalj i Shakespeares liv – blir det någonstans bisarrt. Själva forskarkulturen runt Shakespeare skulle kunna vara ett mycket stort forskningsområde i sig. Men det är ganska enkelt för Hägglund att stå lite vid sidan av och fnissa, peka på de mest vansinniga teorier och enkelt förkasta dem, för att därefter istället väga två tyngre argument mot varandra och konstatera; jaha – här vet vi alltså ingenting!

William Shakespeare: en man för alla tider är en alltför bred bok. Det man lär sig av den är främst att nästan ingenting säkert går att veta om William Shakespeare. Däremot går det att skapa sig en grovhuggen bild av den tid William Shakespeare levde i, den historiska epoken, teaterhistorien, politiken, urbaniseringen, levnadsvillkoren och mycket mer. William Shakespeare: en man för alla tider är en god aptitretare för fortsatt läsning, vare sig det nu gäller brittisk historia, arkitekturhistoria, teaterhistoria, litteraturvetenskap eller översättningsteknik. För de mer evenemangstörstande är kanske en resa till London det bästa alternativet. Om du vill se Shakespeare på hemmaplan har Hägglund ett fullspäckat guidekapitel.

Similar Posts:

• Vem var Shakespeare?
• The Scottish play goes neo-noir
• Ord, ord, ord
• Historia ur den osynligas perspektiv
• Det gränsöverskridande samtalet