Nej, han är synnerligen levande och han kommer dessutom aldrig att dö på det sättet poesi aldrig dör för det den reinkarnerar hos nya generationer.

Ännu ett bevis för Dylans odödlighet är att nu finns ett lexikon enkom om Robert Allen Zimmerman, alias Bob Dylan. Detta lexikon vet mer om Dylan än Dylan själv och jag funderar på vad boken skall vara bra för, men inser att den är fantastisk för en Dylan-idiot som jag själv t.ex.

Jag bläddrar och läser artiklar på måfå. Lexikonet är ju en fantastisk uppfinning som samlar saker i bokstavsordning att leta upp för en när minnet sviker. Var den där plattan utgiven -67 som jag alltid har sagt på krogen? Oupps, jag har ljugit, samtidigt kommer -67 ändå vara ett år jag kommer Dylan-älta och säga att då kom tre fantastiska plattor trots att det visar sig inte stämma riktigt nu när jag har lexikonet.

Jag inser med Lyrics i handen, pocketen med alla Dylans sångtexter fram till 1985, att det är nog hans texter, hans värld som är den litteraturen jag levt med och lyssnat och läst och sjungit mest av alla ord på denna jord. Den boken är sliten och jag är inne på mitt tredje exemplar. Det första glömdes på en fest på en färja mellan Italien och Grekland på luffen och den saknar jag för där hade jag skrivit i ackorden ovanför texterna på ett hundratal låtar. Hoppas den hamnat hos ett gitarrspelande Dylan-fan.

Det andra exemplaret tappade bror bort och den nuvarande som är sliten men med få ackord inskrivna i, den har blivit en lyrikläsarupplaga för den fylls sakta med ordförklaringar i kanten. Engelskan är inte mitt modersmål men ändå är Dylan nära, nära och jag behöver väl inte påpeka att den sjungna poesin också håller som läst poesi.

Det jag försöker säga är att jag inte tror Dylan-lexikonet når samma nivå som Lycrics, men ändå känns den som ett viktigt komplement i bokhyllan och sålunda borde jag inte tappa bort den som Lyrics som är en bok att spela ur och läsa och bära med sig hela tiden om och om igen.

Lexikonet är definitivt något en Dylan-fanatiker skall ha hemma. Det är något att bläddra i och jag har ännu inte funnit några brister, men jag måste erkänna att jag har brutit mot principen att ha läst varje ord i boken jag recenserar. Det skulle vara lite tradigt att läsa ett lexikonfrån pärmn till pärm; det är ju ett uppslagsverk och inte en roman.

Klart jag skulle vilja ha färgbilder och annan lyx, men dom svartvita är bättre än inget. Antar att det där är som så mycket annat en tråkig pengafråga.

Världen har inte blivit mycket bättre av att denna bok finns och orättvisorna blir inte färre men vi som tycker att Dylan är en ingrediens i livet lika viktig som vin har fått vårt lystmäte.

Similar Posts:

• Mest för fans
• It ain’t me, babe
• And the locusts sang
• Nobelpriset i litteratur 2016
• Rumphugget och brist på doft