Vintern håller på att gå över i vår uppe på de arktiska breddgraderna, smältan befriar tiden och livet. Över gatorna rör sig ett jag med sina bröder och systrar: Med trevande fingertoppar och skälvande knäskålskrockar sammansvärjer vi oss för att frambesvärja oss; vi tämjer våra drifter och viftar bort allt tvivel. Vintern var lång och […][...]

Det finns många sätt att gå sönder på, och många sätt att läka, att helas. Ester Chiedza Roxberg har varit med om mycket och hon skriver sig igenom det. Hon skriver ett brev till sin son men kanske är det ännu mer till sig själv. Hon försöker förklara och därigenom förstå, både sig själv och […][...]

Gränslandet mellan flicka och kvinna har behandlats mycket i litteraturen de senaste åren. Det äckliga, hotfulla, gränsöverskridande, utsatta och föränderliga har vridits och vänts på av såväl Maria Maunsbach (Lucky Lada och jag) som Lisa Zetterdahl (I det vilda), bara för att nämna två exempel. Det är denna kör av röster som det nya, brittiska […][...]

Som de efteråt skulle lära mig på ungdomsvårdsanstalten fanns det antagligen många anledningar till att jag sensommaren 1992 bestämde mig för att bränna ner min mammas hus. 1992 är Iris Watkins tretton år gammal och bor med sin mamma Grace i ett ganska slitet men också alldeles underbart hus. På sätt och vis är huset […][...]

Jag började läsa mitt exemplar av Femton år av Vigdis Hjort precis när julledigheten med alla dess förväntningar drog i gång på allvar. Det var en perfekt inramning till Femton år, som börjar precis där, i högtidernas magi. Paula bor i en villa med mamma, pappa, storasyster och lillebror. Berättelsen tar avstamp i deras gemensamma liv och […][...]

Novellsamlingen Det är så här det känns när det är på riktigt av Ann-Sofi Carlsson består av nio noveller. Novellernas titlar består av ett enda ord, såsom till exempel Sommaryoga, Slumpvandring eller Getingstick. De flesta spänner över ett tiotal sidor. Tiden som skildras är dagar, veckor, kanske månader och förtätad med detaljer, minnesbilder och tillbakablickar. […][...]

Vivek Oji är död. Det är han redan när historien börjar, även om den på sätt och vis börjar med hans föräldrar och hans födelse. Vivek Oji är död och hans mor söker svar på varför och hur. Hon frågar Viveks vänner men de kan inte, vill inte, vågar inte berätta så mycket. Tidigt anar […][...]

Anne upplever kronisk smärta i bäckenet och knäna. Läkarna säger att det kan bero på trauma. Men vilket trauma är egentligen rimligt att referera till? Precis som i Ringskog Ferrada-Nolis senaste roman Rich Boy, som avhandlade tre generationers kvinnoliv, handlar D e kroniskt om det kvinnliga, denna gång genom linsen av Anne: en fyrtioårig kulturell […][...]

När mormor sa ordet risgrynspudding lät det som om hon talade om en hemlighet som bara hon och jag och morfar kände till. Det var kort efter att jag ätit det för första gången och upptäckt hur gott det var och jag kunde också höra ett litet skratt i hennes röst, som om det gladde […][...]

Det började med att vi fick råttor. Jag var tolv och mina föräldrar var odödliga. De såg inte råttorna som ett tecken på något. Råttorna sprang bara omkring bakom socklarna i vårt kök varje natt. De hade gnagt sig in genom glasullen under fasaden, och nu sprang de omkring inne där kökslådorna slutade. Man hörde […][...]