Mårten Melin är aktuell med Lite mer än en kram, en ungdomsbok om de första trevande sexuella situationerna i en ung killes liv. Jag passade på att intervjua honom om boken och om hans skrivande.

Först och främst; hur kom du på idéen till att skriva den här boken, Lite mer än en kram?

Det kom från lite olika håll. Jag skrev lätt snuskigt första gången i Som trolleri (2010) när 12-åriga Mona stoppar ner handen i Mikaels byxor och smeker hans … svans. I Förvandlad (2011) skrev jag om Måns och Felicia som blir förvandlade till stora kattdjur när de blir ”amoröst retade”, och i lättlästa böckerna om Måns och Emma (2010-2014) handlar det först om första dejten, sedan om första kyssen, om första övernattningen, första hånglet och så vidare. Sedan läste jag Tony Elgenstiernas bok om Hans-Eric Hellbergs bok Kram och uppståndelsen kring den. Det slog mig att ingen riktigt skrivit om sex för barn på det sättet på länge. Ja, och så märkte jag hur intresserade av sex många 12-åringar jag träffade på författarbesök var. Jag ville skriva något för dem.

Lite mer än en kram handlar mycket om sex, fast sett ur en ung tonårings perspektiv. Var det svårt att hitta rätt nivå? Kommer du ihåg hur det kändes själv att vara tretton, eller har du använt dig av andra källor för
research, och i så fall vilka?

Jag kommer ihåg allt, haha. Det är tråkigt att unga människor som vill läsa om sex nästan alltid är hänvisade till berättelser för äldre, ungdomsböcker, vuxenböcker, filmer … Ja, och så porr på internet som bara är några klick bort, och Paradise Hotel på teve.

Är det svårare att skriva om sex än om andra saker?

Nä, det är ju enklast att skriva om sådant en känner till själv. Det gäller nog bara att komma över en tröskel. ”Det här kan jag ju inte skriva, vad ska folk säga då?” De får säga vad de vill, jag vet att den här boken behövs. Det har redan många skolbibliotekarier vittnat om.

När skriver du helst på dagen? Har du ett kontor du går till eller var sitter du när du jobbar?

Jag har ett litet arbetsrum hemma i lägenheten, en gammal klädkammare med fönster. Och jag skriver när ungarna är i skolan och i förskolan, alltså på dagtid. Sex timmars arbetsdag!

Du är väldigt produktiv. När jag kollar din utgivning är det flera gånger som du gett ut många böcker på ett år. Hur snabbt skriver du egentligen? Hur ser processen ut från idé till färdig bok för dig?

Jag tycker det kan ta ganska lång tid ibland, men jag gör ju det här på heltid. En roman tar ett halvår att skriva, från idé till färdigt manus. I bästa fall. Men många av mina böcker är lättlästa, och väldigt korta. Där kan arbetsprocessen vara en vecka ibland. Helt galet! När jag skrev noveller till min novellbok Liksom helt magiskt som kom tidigare i år var novellerna väldigt idéburna. Det räckte ofta med att få idén och så pang! så skrev novellen nästan sig själv. Sedan kan det ju vara så att jag hade kunnat fila längre på mina historier. Men jag är otålig och tröttnar snabbt. Då vill jag bli klar och sätta igång med något annat. Jag har redan skrivit uppföljaren till Lite mer än en kram som ska heta Mycket mer än en puss. Där är det Isa från första boken som berättar. Kommer hösten 2015.

Vad tycker du om att läsa för böcker, när du själv läser?

Kärlek och skräck. Samma som jag skriver. Just nu plöjer jag hela Neil Gaimans Sandman. Jag läser också Kelly Links noveller som jag är väldigt glad i. Vad som helst kan hända i dem, de säger så mycket om vad litteratur kan vara. Rainbow Rowells böcker är nya favoriter. Och så försöker jag hänga med i vad som händer i Spider-Man så här 37 år efter att jag läste serien för första gången.

Lite mer än en kram rekommenderas för 9-12åringar. Vad läste du när du var i den åldern?

Mnja, 11-13 säger både jag och förlaget. Sedan att biblioteken och bokhandeln har sina strikta åldersindelningar är lite synd tycker jag. Men, jag läste det som en läste på den tiden. Astrid Lindgren, Hans Peterson, Hans-Eric Hellberg, Sven Wernström … Och så Marvel. Det enda DC jag läste var House of Mystery, de gick i Sverige i en tidning som hette Mysterieserier. Och så slukade jag Richmal Cromptons Billböcker. De är fortfarande himla bra.

Vad håller du på att skriva just nu?

Jag ligger så bra till med många titlar i pipelinjen, så nu tänkte jag ha min ”Jimi Hendrix ’69”-period: testa och se vad som händer och inte oroa mig så mycket för resultatet. Otroligt lyxigt, så klart. Men jag har en novell från min novellsamling som jag vill skriva vidare på och det har jag börjat så smått med. Och så vill jag skriva skräck för sjuåringarna, skrämma dem lite lagom så där.

Du är ute en hel del på skolor och pratar om ditt skrivande. Om man själv är intresserad av att skriva, vad är dina bästa tips då? Ge minst tre.

Läs mycket och titta på film för att få saker som du kan sno. Skriv sådant som du själv skulle vilja läsa. Och undvik så många adjektiv du kan. Och adverb!

Similar Posts:

• Porr för barn – en bra idé?
• Sköna snubbar
• ”Du säger inget till någon, va?”
• En sorts hemlig klubb
• Förbudslistor och läslistor

I sin bok Hellbergs KRAM – När den sexuella revolutionen nådde barnboken. menar Tony Elgenstierna att på 1970-talet var barn sexuella men inte sexualiserade, idag är det tvärtom, de är sexualiserade men inte sexuella. Tanken är att samtidens skräck för pedofiler gör att vi inte vill se barnet som en sexuell varelse.

Huvudrollen i Elgenstiernas bok är barnboken KRAM, skriven av Hans-Eric Hellberg 1973. Den skrevs på uppdrag av en dansk förläggare som tyckte att det var dags för ”porr för barn”, något han menade bara kunde ske i Danmark eller Sverige. Boken blev, i både Sverige och Danmark, en omedelbar, om än kontroversiell, succé. Boken köptes in till biblioteken och lärare diskuterade den med sina elever.

Boken är en spökberättelse med bovar och onda och goda och målgruppen är 10 -14åringar. Någon porr är det inte, och inte heller har man sex. Men det läsarna minns är att det talas och tänks mycket kring sex och inte minst i kapitel 14 där huvudpersonen, 13-årige Jonnie, naken simmar iland på en ö där tre tjejer i 17-18års åldern står och viftar med hans badbyxor. Flickorna binder fast honom och han är lika upphetsad som rädd. När han får chansen – och utan någon sexuell fullbordan – simmar han över till fastlandet och tar på sig badbyxorna och ger sig iväg.

Att boken hade en viss sprängkraft anas när vi får ta del av läsarbrevet till författaren från en 10-årig kille: ”är du gift Hans ifall du är gift så undrar jag ifall hon vet om att du har skrivit boken Kram”.

Mottagandet av KRAM i samtiden var delat. Recensenter tyckte överlag bra om boken men hade inte alldeles lätt att förhålla sig till de sexuella inslagen. De många läsarbreven till Hellberg vittnar om att den fyllde ett hål för barn mellan 10 och 15.

Istället för att bredda och följa upp denna diskussion så är Elgenstiernas bok till stora delar en genomgång av Hellbergs författarskap och hans mer än 70 böcker för barn och ungdomar. Det är gediget, men lite en besvikelse då boktiteln antyder att huvudsaken är ”den sexuella revolutionen”.

Den inledande diskussionen om barns sexualitet återkommer inte. På frågan om barn behöver ”porr” nöjer sig författaren med att säga att han idag svarar ”Så fan inte”, men att han hade sagt något annat när han läste KRAM som 13-åring.

Men frågan är hyperintressant och man kan hoppas att Elgenstiernas bok är inledningen till en bredare diskussion av hur vi ser på barns sexualitet idag. Boken KRAM av Hellberg har kommit i nyutgåva i både hårdpärm och e-bok och går att köpa på internet. Så för alla nyfikna finns inga ursäkter.

Similar Posts:

• Mårten Melin: ”Jag vet att den här boken behövs”
• ”ja mina fötter passar inte i de där trånga skorna”
• En sexuell mångfald
• För de onämnbara, de onaturliga och de som gör folk upprörda
• ”Du säger inget till någon, va?”

Kirk tänker mycket på tjejer, hur ska han komma närmare dem? Detta intresse delar han med sin bäste vän Niklas. De sitter inte handlingsförlamade och väntar på att något ska hända, de lägger hela tiden nya planer för hur de ska nå sitt mål att bli omsvärmade, helst av flera tjejer samtidigt.

Boken inleds med att de sätter in en annons där de söker brevvänner i Starlet. Efter mycket taktiksnack, som bland annat går ut på att de inte kan avslöja sina egentliga intressen (som astronomi och tidsresor…) utan säger sig vara intresserade av sådant som de tror går hem hos tjejer, (mysiga hemmakvällar, djur och natur…) kommer de fram till att de ska skriva att de brukar rädda kvinnor i nöd. Antagligen ett smart drag eftersom de får flera hundra svar. Ingen verkar stämma in på beskrivningen "kvinna i nöd" så hur ska de välja ut vilka brev de ska besvara? Flera dagar är de sysselsatta med att sortera sina brevhögar.

Men det blev ju ungefär som när tusen tjejer skickar in ansökan om att få jobb som flygvärdinnor. Det blir ju korten man får gå efter. Vi blev snabbt bra på att sätta en första gräns mellan de medelfula och de medelsnygga. De som var åtminstone lite snygga klarade sig, medan de andra gick vidare till tävlingen om vem som var fulast av dem alla. Vi såg det som en uppvärmning till valet av de snygga, för hur skulle vi kunna göra de snygga rättvisa om vi inte först var på det klara med vad som var riktigt fult.

Kirk börjar brevväxla med en tjej som har det lite trassligt, om hon verkligen är i nöd är lite svårt att avgöra i början, hon verkar bara svara på frågor när hon känner för det. Däremot vill hon att han ska berätta mer om sitt liv: hans mamma och mostrarna, kort och gott kallade syrrorna, och deras förhållande till män. Kirk märker att han får bättre respons när han brer på lite extra, när verkligheten späs på med lite fantasi.

Boken utspelar sig i övergången mellan 70- och 80-tal och här finns en tydlig tidskänsla i miljöbeskrivningen. Här omnämns en hel del personer som var kändisar under denna period och de har sin speciella roll i historien.

Förmodligen är det ett medvetet grepp av författaren att han låter Kirk vara lite trög och förutsägbar i sitt sätt att vara, men som läsare blir jag fort uttråkad av detta. Hans fantasier hämtar bränsle från all slags populärkultur: serietidningar, filmer och porrtidningar, de är lite klichéartade.

Jag väntar på vändpunkten, att han ska få uppleva ett genuint möte. Visst brottas han med sina känslor av otillräcklighet, men blir han någon gång riktigt utmanad av en situation? Drömmen om att vara gentlemannen som kommer till en hjälplös kvinnas undsättning måste väl ändå ses som en av vår kulturs djupast rotade shablonbilder?

Similar Posts:

• Porr för barn – en bra idé?
• Mårten Melin: ”Jag vet att den här boken behövs”
• Hemskt men trivsamt
• Debutantbar med fokus på samtid och relationer
• Om traumat är trippelmordet eller bara tonåren ..?