Hur gör jag mitt urval egentligen när gäller att recensera böcker? Det är lika svårt att svara på som vilken musik som passar när man ska skriva. Ibland funkar danske Anders Trentemøllers melankoliska electronica lika bra som Jan Johanssons småsorgliga pianoklink, men ibland måste man ha mer drivande takt som i tysken Boris Brejchas techno. […][...]

Att försöka påverka mäns beteende genom att förvägra dem sex, det är ett litterärt tema med antika anor. I Aristofanes komedi Lysistrate lyckades kvinnorna i Aten och Sparta få männen att sluta fred genom sin ”kärleksstrejk”. I Åsa Hellbergs ungdomsroman Sexstrejken är det tjejerna på en gymnasieskola som utlyser en sexstrejk, men det är inget […][...]

Författaren av Den återlämnade flickan har i huvudrollen för sin roman en trettonårig flicka. Boken rivstartar när flickan står med en resväska i en lägenhet där hennes biologiska mamma, pappa och syskon lever. Hon har fram till detta ögonblick levt ett liv med fina kläder och lektioner i balettskolan. Under somrarna har hon haft lediga […][...]

Där musiken började av Lars Sund är en myllrande roman om en mängd människor, byggnader, platser, händelser och framförallt musik – allt från progressiv rock till minimalistisk symfonimusik – i Finlands Liverpool, en liten cellulosadoftande hamnstad vid den österbottniska kusten. Stadens namn nämns inte men med lite lokalhistorisk kunskap känner man igen Jakobstad. Allt är […][...]

Jens blir tokig om han vardagshänger mer med bästa kompisen Niklas, som han är så olyckligt kär i, och dennes nya flickvän. Han sätter sig på sin motorcykel och drar till Finnsnes, till morbror Torstein och hans sambo Phil. Han behöver få vara i fred och reda ut sina känslor. I fred får han nu […][...]

Hur många ungdomsböcker från Alaska har du läst? (Nej, Var är Alaska? räknas inte.) Romaner från Alaska över huvud taget? Jag kan i alla fall inte komma på någon. Det är väl ungefär det som får mig att önska Doften av ett hem av debuterande Bonnie-Sue Hitchcock. En miljö som känns spännande. Kanske också något […][...]

Han känner igen henne, polisen som stannat framför den vitblonda, magra tonårstjejen i Jacqueline Woodsons roman Beneath a meth moon. Hon sitter utanför järnaffären med sin kartongskylt framför sig, ”homeless and hungry”, men det hon egentligen behöver pengar till är droger. Metamfetamin. ”Jesus!”, utbrister han, när han tagit en närmare titt på henne. ”You’re a […][...]

Ulla M Nissen debuterade förra hösten med ungdomsboken De kommer ändå inte tro mig. Där försökte fjortonåriga Elsa förtränga den våldtäkt hon utsatts för på en fest. Det gick inte så bra, och till slut lät hon sig övertalas att berätta. Att polisanmäla. I nyutkomna andra boken om Elsa, Det måste gå, försöker Elsa gå […][...]

Varför våldtar man någon? Hur kan man gilla någon och samtidigt ge så blanka tusan i den att man tränger sig på dens kropp utan medgivande? Handlar det om makt, kåthet, dumhet, någon sorts ren ondska? Åsa Karsins ungdomsbok Lite kul måste man ha, är något så ovanligt som en bok om våldtäkt som vill […][...]

Vad är en riktigt bra bok, kan man undra, inte minst efter att ha läst en. Senast jag var riktigt bokförälskad var när jag blev kär i Paul Austers författarskap sommaren 2012. I snabb takt avverkade jag sex-sju böcker av hans penna, innan jag blev alldeles övermätt. Mitt inne i den där berusningen njöt jag […][...]