- Vad är det här för skit?! Orden är min sambos efter att ha läst en valfri sida ur boken. Ett rimligt yttrande, här förklätt till fråga. Denna recension är av en bok vars historia återberättas av en okänd som passivt återger vad Karrer menar enligt Oehler. Karrer, som jag finner vara både pessimistisk och […][...]

Jag tror att jag helt enkelt gillade titeln (jag har en övertro på vackra titlar). Och ämnet, förstås. Vad skönlitteratur är och betyder för oss – vad vi gör med den – hör för mig liksom till de eviga frågorna. Hur kommer det sig att ”hittepå” kan beröra så mycket? Ändå känns det som att […][...]

Namnet Thomas Bernhard brukar viskas i universitetskorridorer som ett lösenord och sekter upprättas till hans ära. Nu förstår jag bättre varför. Som den Bernhard-novis jag är känns det lämpligt att börja från början, med debuten. Frost är Bernhards debutroman, utgiven 1963 i Tyskland och översatt till svenska först 2013. Omslaget lockar in mig, det Stig […][...]

Award season!!! Jag försöker se så många av de nominerade oscarsfilmerna som möjligt innan den stora galan. Tyvärr har de flesta varit rätt svaga (några riktigt usla) men det känns ändå värt att ha sett dem så jag kan hänga med i (fantastiska) Ellen Degeneres skämt till fullo. När det gäller den litterära prissäsongen verkar […][...]

Jag säger ja till att intervjua Bodil Malmsten utan att ha läst något av henne sedan tidigare. Är det fullständigt idiotiskt? Ja, det är det. Men också bra, som en piska, att komma igång och fördjupa sig lite. Den här intervjun kretsar främst kring loggböckerna som nyligen avslutats med den femte, Och ett skepp med […][...]

Folk som inte gillar prosa som upprepar sig tror att det är författarens upprepningar dom inte gillar. Men det är upprepningen i sitt eget liv dom inte gillar. Vad dessa upprepningshatare inte förstått är den enkla livsinsikt som slagit en av karaktärerna i Douglas Couplands roman Miss Wyoming. John Johnson, en före detta skådis som […][...]

Ulf Lundells 6 pjäser innehåller sex separata dramer (”Kejsardyk”, ”Backstage”, ”Offpist”, ”Como”, ”Oriental” och ”Cristallo”) som också bildar en helhet. Den mest påtagliga känslan som de här sex pjäserna förmedlar lästa i en följd är känslan av klaustrofobisk instängdhet. Det beror inte först och främst på att huvudpersonerna i några av pjäserna är inlåsta i […][...]

Att läsa Bodil Malmsten är som bomull för själen. Även när det handlar om livets svåraste frågor som Ensamheten, Tillhörigheten och Det Sociala Spelet. Och jag försöker sätta fingret på vad det är. Är det språkets rytm, ironin eller de filosofiska betraktelserna? Enkelheten, ordskruvandet eller helt enkelt ärligheten? Jo, paradoxalt nog är det nog ärligheten. […][...]

Det är märkligt när man möter vad som ska vara ett av en viss plats och en viss tids mest ansedda författarskap och upplever det som, om än kanske inte rakt igenom uselt, så i alla fall långt under medelmåttigt. Om österrikiske Thomas Bernhard (1931 – 1989) anförs bara på omslaget till romanen Skogshuggning att […][...]