Hösten 1997 inleder Therese sina studier på Kulturvetarlinjen vid Stockholms universitet. Hon är inneboende i en villa i en förort, något annat skulle hon absolut inte ha råd med, och blir vän med kurskamraten Andreas, en vänskap som ger henne tillträde till miljöer och sammanhang hon bara drömt om. Andreas vän Roman, som han delar […][...]

När den här recensionen publiceras är det nyårsafton. En symboltyngd och ödesmättad dag, vars kulmen är att den övergår i en annan. Ring ut det gamla och in det nya, radera det som var och bli en uppdaterad, bättre version. Föresatserna och förväntningarna som stegras till det yttersta. Ett perfekt tillfälle att ta sig till […][...]

En ung kvinna får en praktikplats på ett av Sveriges mest anrika förlag och en dag inleder den litteräre chefen Gunnar ett samtal om förlagets senast utgivna bok. Hon säger vad hon tycker och hennes förklaring visar att de tänker på samma sätt. Strax har praktiken övergått i en anställning och en plats som Gunnars […][...]

Idag tillkännagavs de nominerade till årets Augustpris – sex nominerade vardera i tre genrer. Vilka som blir vinnarna får vi veta på Augustgalan den 28:e november. Nominerade är: Till årets svenska skönlitterära bok – Aftonland av Therese Bohman, djupa kärlek ingen av Ann Jäderlund, Välkommen till Amerika av Linda Boström Knausgård, En dramatikers dagbok 20132015 […][...]

Karolina Andersson, professor i konstvetenskap, har nyligen separerat från Karl Johan och lämnat bakom sig ett långt förhållande som varken resulterade i barn eller något annat bestående. Hon har hunnit bli drygt fyrtio år och livet tycks krympa i en allt snabbare takt. Skaffa katt, säger kollegan. Men Karolina vill ha en älskare. Vem det […][...]

Det börjar så bra – titeln är hämtad från Harry Martinsons Nässlorna blomma, där han skriver att det finns fyra sorters medelklass: ”1) med bildning och piano, 2) med bildning men utan piano, 3) utan bildning men med piano, 4) utan både bildning och piano”. En sorts hint om att nu finns bara den fjärde […][...]

Kvinnan i Therese Bohmans bok, den efterlängtade andra efter trollbindande Den drunknande, har inget namn. Hon är i tjugoårsåldern, mellan studier, mellan det inrutade och de där vuxna kliven en själv måste ta för att få sig ett liv. Med timanställning på ett sjukhus som kökspersonal i deras restaurangavdelning drömmer hon om att bli författare. […][...]

Finns det något mer uttjatat än att använda rubriken ”storleken har betydelse” i hopp om att väcka lite intresse kring ett till synes tråkigt ämne? Kanske är det ännu tråkigare att använda en variant på ”x är det nya svarta”. Men nu tar jag till alla trötta trick som finns för vi måste prata om […][...]

Omslaget till Regnet och gräset är ett svartvitt foto med den där distinkta touchen av skivomslag från sjuttiotalet, som vi som inte levde då tycker så mycket om att retrofiera. Över den långhåriga hippietjejens ögon sitter två skimrande snäckskal. Som hindrar henne från att se? Eller som inte låter henne se något annat. Jag läser […][...]

Therese Bohman debuterade på Norstedts i höstas med tringeldramat Den drunknade, en ödesmättad och spänningsfylld roman. ”Jag har alltid trott att jag skulle debutera med en novellsamling”, berättar Therese Bohman när vi träffar henne för ett samtal. Och vägen från novellsamling till roman utgiven på ett av Sveriges största förlag var lång och inte helt […][...]