Det är med blandade känslor som jag slår upp den tredje och avslutande delen i triologin om kriminalkommissarie Walter Gröhn och hans assistent Jonna de Brugge. Visst är jag glad över att få återse den dynamiska duon men samtidigt lite sorgsen över att veta att det kommer att ta slut här. Vad har hänt sen […][...]

En av de bästa egenskaperna med gamla stugor är att det känns som att tiden står still i dem. Så är det med mitt landställe, det har funnits där sen jag föddes, jag har spenderat varje sommar av mitt liv där. Så här års behöver jag bara lyfta lite på löven i rabatterna, gräsmattan, skogsbacken […][...]

Det är härligt att direkt efter en bok bara kunna dyka ner i fortsättningen. Att få följa de där karaktärerna man lärt känna och få svaret på den där kliande cliffhangern. Därför njuter jag när jag slår ihop Vredens tid och i nästa andetag öppnar Nirvanaprojektet, som är del två av Stefan Tegenfalks ambitiösa kriminaltrilogi. […][...]

Det var kallt och hon låg med ansiktet ner i den leriga marken. Ögonen var täckta med lera. Benen och armarna spretade lealöst åt olika håll. Hon såg inget. Kände inget. Hjärtat hade för länge sedan slutat att slå. Det är tioåriga Cecilias liv som tar slut just som boken börjar. En höstmorgon dödas hon […][...]

Semestertider. Stan tunnas ut. Pocketshop lockar med tre böcker till priset av två, och jag har aldrig varit med om att folk velat ha så mycket boktips till ledigheten. Jag packar pockets inför utlandsresandet, inbundna gör sig icke besvär här. Förra veckan skrev DN att bokförsäljningen fortsätter att sjunka. Dock var förlagen försiktigt förtröstanfulla och […][...]