Jag har tidigare skrivit om att barnböcker absolut inte behöver vara politiskt korrekta eller väja för sådant som kittlar eller ens är läskigt. Men det betyder inte att vi även behöver böcker om fyllda av omsorg och omtanke. Världens snällaste gäng är en sådan bok. Historien börjar för rätt länge sedan. Ungefär sex månader. Det […][...]

Öar har varit något av ett sommarbokstema för mig i år. Inte bara för att böcker om öar sätter en stämning med närhet till hav eller vatten. Öar innebär också en idé om den perfekta tillflykten och möjlighet till isolering. Tove Jansson skriver såhär i sin novell Ön: Ön: äntligen det privata, det avlägsna, det […][...]

Huvudkaraktären A arbetar som vikarie i ett högstadium i Åbo. Hon bor kvar i en sunkig tvåa i studentbyn efter ett havererat förhållande med teaterregissören Henriikka. Varje natt ger hon sig ut på en löptur eftersom hon inte kan sova. I gamla arbetarkvarter i utkanten av staden, som renoverats och numera hyser allehanda universitetscampus och […][...]

Samhällsdebatten går bara snabbare och snabbare, i synnerhet i sociala medier. Där finns sällan tålamodet att hålla i och hålla ut längre än ett dygn. Dessutom är det ofta personfixerat. Har den eller den rikspolitikern sagt något dumt? Finns det ”guilt by association” i den där relationen mellan makthavare? Lever verkligen herr X som han […][...]

Engelskläraren mr Howe delar ut boken ”Äventyrarna” i en femteklass och Donovan lämnar sitt exemplar i köket, där hans mamma hittar det och börjar bläddra. Hon har för vana (ovana?) att läsa sista sidan först och den allra sista meningen får henne att gå i taket: I det ögonblicket insåg Rick exakt hur mycket han […][...]

Jag var inte helsåld på Linda Ståhls debut, och hade nog inte tänkt läsa fler av hennes deckare. Det är såklart intressant med en ickebinär kriminalpolis i huvudrollen, men i övrigt föll jag varken för intrigen eller miljön. Rika Höllviken kändes som en femtielfte välbärgad deckarmiljö, och parallellhistorien, som fick sin förklaring först allra sist, […][...]

Härom veckan fick Emma AdBåge Snöbollen för sin senaste bilderbok Såret, som därmed utsågs till årets bästa svenska bilderbok 2022. “Redan bokens titel, Såret, lockar in läsaren i en vardagsdramatik med existentiell botten. Ett barn skadas och scenen är skolan.” skrev juryn om boken. Såret tar på sätt och vis vid där AdBåges Augstprisvinnande bok […][...]

Det finns scener i böcker som sätter sig i minnet. Då är det ofta så att en egen erfarenhet känns igen i det som utspelat sig på boksidorna. Å andra sidan kan scenen innehålla kontraster som ligger långt från det egenupplevda. Eller så är det bara bra berättat på ett sätt som gör att man […][...]

Det börjar redan på bokens omslag, det gull-äckliga. Längst fram i mitten ett gammaldags julbokmärke, en urgullig dock/flicka med ditritad detalj i form av en kniv med blod droppandes från det vassa stålbladet. Bredvid henne står en tecknad grön figur med ett människohjärta hängandes i en kedja runt halsen. Figuren har bister min och blodiga […][...]

Det här är egentligen den tredje och avslutande delen i serien om Miira i en av Göteborgs förorter, men jag som inte läst de första två tyckte att den fungerade bra som fristående roman. Miira kommer från ett arbetarhem och jag anar en ganska stökig bakgrund. Idag är hon 33 år, lärarastudent och mamma till […][...]