På målningen på bokens omslag – av Jacobus Vrel från cirka 1655 – ser vi en gammal kvinna se ut genom ett fönster mot ett litet barn. Kvinnan sitter med ryggen åt betraktaren, hennes ansikte förblir dolt. Likaså har hon ett vitt huckle över huvudet som anonymiserar hennes utseende. Kläderna är heltäckande vilket också anonymiserar. […][...]

Sanna Manders omslag till Susanne Ringells bok Att avskalas ett liv är fascinerande. Blommor och frukter mot en svart bakgrund. Som en flamländsk väv. En barockmålning. Växterna är hängande, något övermogna i fylliga färger. Flugor på fruktskalen. Kniven längst ner. Redo att skära. Ett ögonblick ser jag fram för mig rosiga, skära inälvor som plockats […][...]

Författaren tillika läkaren Karin Wahlberg – född 1950 – frammanar med inlevelse och värme sin egen barndom i sin trivsamma serie kollektivromaner från Kalmar, alias Ekstad. Själv är jag visserligen ett decennium yngre, men också jag minns en tid då herr och fru var gängse tilltal, då man kallade kompisarnas föräldrar för tant och farbror […][...]

I januari 1922 tog de allra första kvinnliga ledamöterna plats i Sveriges riksdag. De var fem. Fyra av dem kom från liberalerna och socialdemokraterna och hade varit med och kämpat för kvinnlig rösträtt. Den femte representerade högern, dåvarande Allmänna valmansförbundet, nuvarande Moderaterna, ett parti som varit emot kvinnlig rösträtt och inte ens tillåtit kvinnliga medlemmar. […][...]

Den noggranna och skickliga barnläkaren Paul Klintman hittas brutalt ihjälslagen i sin skånelänga belägen i utkanten av Lund. Han skulle ha åkt till Falun på läkarkonferens men kom inte iväg. Både familj och arbetskollegor är i chock och förstår inte vem som skulle vilja se honom död? I förra boken om kommissarie Claes Claesson hade […][...]

I en låda med all möjlig bråte förvarar jag en gammal sjuksköterskebrosch, som varit min mammas. Hon utbildade sig till sjuksyster på Sahlgrenska runt 1940. På den tiden bodde man fortfarande på elevhem, bar blåvit uniform med stärkkrage samt en liten hätta på håret som kronan på verket. Den strikta hierarkin yrkesgrupperna emellan var ingenting […][...]

Julia är en skadskjuten akademiker, en utmobbad filosofie doktor. Hon är också en kunskapstörstande sjuksköterskestuderande och ett hårt arbetande vårdbiträde i hemtjänsten. Och mor till en liten son. Tiden är framför allt nu, 2020 och 2021, men med längre återblickar på åren dessförinnan; studieåren, doktorandåren. Julia är en högpresterande person, oavsett vad hon tar sig […][...]

En avgörande livshändelse som rubbar vardagen skapar utrymme för reflektion över den del av livet som passerat. Att blicka bakåt och stanna upp i nuet kan bli en del av överlevnaden.   I Barndomsbrunnen är det Göran Greider som tar oss med på den resan genom sin uppväxt i Vingåker och sitt liv efter att först ha fått diagnosen […][...]

Kristina Sandbergs autofiktiva bok En ensam plats handlar om att plötsligt drabbas av bröstcancer och genomgå synnerligen tunga behandlingar med cytostatika, operation och svåra biverkningar. Ofta skriver hon om den starka ångest hon känner inför tanken på att dö från sina barn. Det är försommar 2016 och Kristina är mycket trött. Men hon hinner med […][...]

Den äldre släktingen eller den äldre grannen har du säkert träffat. Yrkeslivet är avklarat. Livet pågår i den egna bostaden och i de egna kvarteren. Barn och barnbarn kommer på besök ibland. Vi önskar nog alla att vi får en trygg ålderdom. Att några vänner från förr finns kvar som vi kan umgås med. Kanske […][...]