Från 60-talet och framåt har alla bra skräckfilmer i grund och botten handlat om tillit. Både att personerna i den upptäcker att de inte kan lita på det samhälle, de människor, de miljöer de trodde var säkra, och att publiken därmed får fråga sig detsamma – men också att publiken måste lita på filmen, vara […][...]