Häromsistens läste jag en bok om den så kallade Baader-Meinhof-ligan och när jag läste Jenny Küttims bok Sanningsbärarna om sekten Jehovas vittnen, så slog det mig att de har ganska mycket gemensamt. Mottot för båda är att alla utanför den egna kretsen har inte fattat hur saker hänger ihop och därför måste man hålla sig […][...]

Varken Stridens skönhet och sorg eller Poltava av Peter Englund har lockat mig, däremot blev jag nyfiken på hans Jag kommer ihåg 2016 som jag lätt klämde på en tågresa tur och retur till Malmö. Den boken består av 586 stycken som alla börjar ”Jag kommer ihåg…” och är, kan man väl säga, en samling fritt […][...]

Ett inlägg på Facebook kan vara ingenting – eller betyda allt. Det är hösten 2017 och #metoo får världen att vakna så Taylors inlägg om engelskläraren Jacob Stranes övergrepp gillas, delas och kommenteras om och om igen. En av de som läser allt som skrivs är Vanessa Wye, som fortfarande är bunden av lojalitet till […][...]

Att lämna Sverige och fly till Frankrike via Köpenhamn. Det är var vad Katarina Frostenson och Jean-Claude Arnault gjorde efter avslöjanden om övergrepp, maktmissbruk och läckta nobelpristagare under hösten 2017. Att läsa boken K, ett försvarstal på över 260 sidor, satt långt inne för mig, då jag blev mycket illa berörd av händelserna i och […][...]

Efter metoo kommer en antologi redigerad av Roxane Gay, författare till bland annat Bad Feminist och Hunger, om våldtäktskultur och övergrepp. Vad som enligt Gay i introduktionen skulle ha blivit en samling texter som cirkulerar kring denna kultur blev i stället en mer personlig antologi. Det är också nödvändigt. De trakasserier som artikelförfattarna hanterar och […][...]

Jag slår igen boken, stirrar på den en stund, och tar ett djupt andetag innan jag säger: ”Det där var intensivt”. ”Jag märker det”, svarar min fru. Jag vet inte i vilken utsträckning jag egentligen riktade mig till henne, eller om jag bara behövde få säga något om min upplevelse efter att ha varit uppslukad […][...]

Tjockt kladd, kletig klibbig blöt trasig ull linda sig runt såren, syr samman den spräckta huden när jag går och skrapar min vantehand mot väggen. Skrovligt rött tegel river sönder ullen. River sönder huden. Rå röd hud. Rått rött huvud…Blodet är svart. Torrt. Bryts i bitar, brister. Lukten av bränt fett täpper till mina näsborrar…Jag […][...]

Det börjar med en brutal våldtäkt. Det händer på en sunkig skoltoalett och det händer Nora som går i sjuan. Den som våldtar henne är Edvin, en kille i nian. Noras pojkvän. Det är en stark, för att inte säga vedervärdig öppningsscen. Kanske får den någon läsare att direkt slå igen romanen, Christina Wahldéns Villig, […][...]

Efter att ha sträckläst den här boken vill jag bara lägga den ifrån mig. Jag vill inte recensera den. Jag är chockad över att en person – en polischef – som Göran Lindberg a.k.a. Kapten Klänning kunnat härja fritt i vårt samhälle och utnyttja unga kvinnor på ett så brutalt vis. Jag önskar att jag […][...]