Först känner jag mig fascinerad. Så småningom undrar jag om det inte handlar mer om svårigheterna att förstå spelreglerna i japansk-tyska Yoko Tawadas En isbjörns memoarer. Vad är egentligen en isbjörn? Tawadas roman följer nämligen inte en, som den svenska titeln förespeglar, utan tre generationer isbjörnar. Först är det den blivande mormodern, en sovjetisk cirkusbjörn […][...]

I inledningen av den här boken står den namnlösa, afro-amerikanska huvudpersonen inför rätta, åtalad för att ha försökt att återinföra slaveri och ras-segregering i sin hemort Dickens, Kalifornien. Men Svikaren, som han kommer att kallas, har gjort det i all välmening, i en förhoppning om att på så sätt kunna komma åt några av alla […][...]

Zonen lockar. Med mysterier, med vetenskapliga fenomen och med löfte om räddning. För den som lyssnar på lockropen väntar en obehaglig vandring där vad som helst kan hända eftersom Zonen inte följer naturlagarna. Du kan bli fångad av en plötslig intensifiering av gravitationen eller bränd till döds när allt omkring dig blir stekhett. Dessutom finns […][...]

Siri Hustvedt har varit en av mina husgudar sedan mina pretentiösa tonår, och jag har glatt lagt ut texten om hur hon är överlägsen sin mer välkända make Paul Auster. Men hur mycket jag än tyckte om The Sorrows of an American eller A plea for Eros så lyckas jag inte uppbåda samma tillgivenhet och […][...]

Huvudpersonen Moa på några och tjugo i romanen Jag ska egentligen inte prata om det här jobbar på ett underbemannat vårdhem i Stockholmstrakten. Moa skriver och drömmer fortfarande om teater och böcker. Under tiden jobbar hon för brödfödan. En kvinnodominerad arbetsplats med stress och press och stort ansvar över liv och död bland allehanda ”klienter”: […][...]

Jag är en person som inte frivilligt tittar på skräckfilmer eller läser alltför läskiga böcker. Jag gillar inte att vara rädd, jag gillar inte att bli äcklad, och om syftet med en film eller en bok är att sätta skräck i mig så hoppar jag hellre över den. Därför förvånade jag mig själv lite med […][...]

Att utnämna böcker till mästerverk, eller än värre tro sig ha läst en framtida klassiker, är rätt fånigt. När väl en person gjort det, följer strax ett koppel med andra tyckare som i korus utbrister: Länge leve boken, må det överleva både bål och Alexandria-katastrofer! Ett enfaldigt leve för födelsedagsbarnet, hurra, hurrrrra! Vad som behövs […][...]

Få juridiska koncept tycks så levande och ledande i USA som konstitutionens andra tillägg: rätten att bära vapen. I debatter framstår det inte sällan som den första och enda rättigheten, ibland till och med som en skyldighet, när exempelvis lärare och elever förordas skydda skolor mot skjutningar med egna vapen i hand. I trailerparken i […][...]

En kall, tidig majmorgon hittas en död kvinna uppe bland kullarna ovanför Kapstaden. Hennes nakna kropp är blekt och rengjord med klorin. Ingen känner kvinnan. Det handlar inte om ett sexualbrott. Det här är något annat. Det visar sig att den mördade kvinnan är en internationell konstexpert. Specialområdet är holländsk konst från 1600-talet. Här kommer […][...]

Mitt intresse för deckare i allmänhet och Agatha Christies böcker i synnerhet började tidigt. Min far brukade om somrarna återberätta rysliga historier, och jag fastnade särskilt för Och så var de bara en som bygger på en synnerligen snillrik idé. Rätt omgående lånade jag den boken och läste den med mycket nöje och därefter plöjdes […][...]