Det är en sådan där öppning som suger in en direkt – och då menar jag inte bara läsaren utan minst lika mycket huvudpersonen. Rassul har precis höjt yxan över den gamla pantlånerskan och bordellmamman Alia när det slår honom att vafan, det här är ju precis som i hans favoritroman Brott och straff. Av […][...]