Det finns queer ungdomslitteratur nuförtiden. Någon enstaka bok fanns säkert även när jag var liten, men plötsligt är den en självklar del av barn- och ungdomslitteraturen. Vad hade jag inte gett för att ha fått läsa Att se stjärnor eller Brorsan är kung när jag var liten och försökte bena ut min plats i existensen? […][...]

Edward Summanens Queera tider är en slags grundkurs i HBTQIA-kunskap (homo, bi, trans, queer, intersex, asexualitet) och -historia. Den tar upp och förklarar centrala begrepp, berättar om queera personer genom historien, och om kampen för HBTQIA-personers rättighet. Min första tanke, några sidor in i boken är: skulle inte det här vara en ungdomsbok, för åldrarna […][...]

Utifrån baksidetexten (som är ett utdrag ur romanen) där det bland annat står ”matar mig med knark”, tror jag att boken ska handla om drogromantik och det som följer i dess spår. Urspårade fester och flippade relationer med gränslöst sex. Jag är glad att den inte gör det. Att Hunger istället handlar om en ung, […][...]

Hanna Johansson målar i Antiken upp drömska och samtidigt glasklara bilder i en mosaik av scener som tillsammans bildar en hel berättelse. Det är en spräcklig, skimrande yta som döljer avgrundsdjupa teman om ensamhet, om besatthet, om övergrepp. Vi är i Grekland, närmare bestämt i den lilla staden Ermoupoli, på ön Syros. Där finns en […][...]

När Jag, En (One day) gavs ut för åtta år sedan var vi många som hänfördes, inte bara för att vi var svältfödda på kärlekshistorier med queerperspektiv, utan för att idén är så briljant. En (eller A i originalutgåvan, ett namn som inte skulle gjort sig så bra i genitivform om det översatts rakt av) […][...]

Virginia Woolf har i The Modern Essay (1925) formulerat några tankar kring vad som bör känneteckna en god essä. Hon slår fast att den, först och främst, ska vara ett nöje att läsa. ”The principle which controls it is simply that it should give pleasure.” Detta i sin tur ställer höga krav på författarens skicklighet […][...]

Noam Fricks tre kortromaner finns sen tidigare utgivna av förlaget Genusredaktörerna i serien Queerlequin. Nu har förlaget valt att ge ut dem igen, samlade i en pocketvolym. Varje roman är cirka 70-80 sidor lång och borde vara perfekt läsning för läströtta skolelever som fått i uppgift att ”läsa en bok” eller varför inte uttråkade tågresenärer. […][...]

Lev AC Rosens debutroman All men of Genius är en charmerande udda berättelse. Redan från baksidestexten framgår det att den är inspirerad av både Shakespeares Twelfth Night och Wildes The Importance of Being Earnest, och det är lätt att se på vilket sätt: Rosen har tagit några av Shakespeares klassiker (bl.a. ett tvillingpar av olika […][...]

1950-talets Mexico City. En stad där droger, våld och mord verkar vara skåpmat. Huvudpersonen Lees liv utspelas på barer och umgänget består av andra amerikaner, som även de lever i en sorts exil. Staden är både en fristad och ett fängelse. Lee är där eftersom han inte kan vara på andra ställen. Tillsammans med Allerton, […][...]

Inte särskilt många boktipsböcker är riktiga bladvändare. Av naturliga skäl. De har ju ingen intrig, består av en berättelse bara i en väldigt bred och luddig betydelse. Böcker som bara staplar titlar på varandra blir lätt ganska rabblande, och de som lyckas väva in tipsen i löpande text blir ofta svårare att överblicka och hitta […][...]