Bruno är en medelmåtta. Gör sitt jobb på elektronikföretaget Supelec, varken mer eller mindre. Han pendlar fram och tillbaka till den parisiska förorten där han bor, betalar sina räkningar, utmärker sig inte. Bruno är med andra ord som rätt många av oss. Med en skillnad: han när inte någon längtan efter att få vara något […][...]

Maryse Condé är en av Västindiens största författare. Hennes författarskap har hittills lett till ett tjugotal romaner, och hon finns nästan alltid med bland de namn som det surras om inför tillkännagivandet av nobelpristagaren i litteratur. Fyra av hennes romaner har översatts till svenska – Färden genom mangroven (2007), Segu (2008), Desirada (2009) och Tills […][...]

Serge har en vacker, ung hustru. Han har två fina barn. Han har ett gott liv och ett vackert hus i Montmartre. Han är lycklig. Han borde vara lycklig. När han träffar Suzanne, som kommer för att stämma sonens piano, händer något. Han är inte fri och inte hon heller, men de inleder ändå en […][...]

”Mitt skrivande är ett utredningsarbete”, inleder Lena Andersson sin textsamling Förnuft och högmod. Det är nog den mest sympatiska programbeskrivning jag kan tänka mig. På det sättet skriver också Carl-Göran Ekerwald, liksom av nyfikenhet, som om drivkraften inte i första hand är att övertyga någon annan utan att själv förstå. Lära sig. Följaktligen har hans […][...]

Jag forskar om historieundervisning. Det gör jag till stor del därför att jag tror att historia är i grunden relevant för alla människor, men för att jag själv i stort sett aldrig upplevde det så de första tolv åren i skolan. Ett av de få undantagen var Pariskommunen. Att Paris arbetarbefolkning mitt under preussisk belägring […][...]

Mitt första möte med Milan Kundera var på 1990-talet när jag läste litteraturvetenskap, jag minns inte vilken titel vi läste av honom där, men jag fastnade för hans språk och slukade under en period allt av honom som jag kom över. Samma sak som jag uppskattade då uppskattar jag nu: det där att få följa […][...]

Jag har aldrig förstått romantiken och lockelsen med att hänga på barer. Tycker mest att det är stökigt och och att det är svårt att höra vad folk säger. För Engström är barlivet ett sätt att leva, ett sätt att kommunicera, ett sätt att umgås med vänner. Han poängterar detta med stor tydlighet i denna […][...]

Människor som är passionerat intressade av historia (tillika av sin egen släkthistoria) har jag alltid tyckt varit särskilt sympatiska. Ofta gör de också nytta genom att föra vidare vad de vet om det förflutna in i framtiden, så att kommande generationer kan ta till sig denna värdefulla kunskap, vilket naturligtvis är till stor hjälp och […][...]

Det känns lite udda först. Som de flesta som läst Orwell tidigare är det ju hans två sista romaner man tänker på när man hör namnet. Djurens gård och 1984 är ju två av 1900-talets mest kända (och mest misstolkade) romaner, stora uppslagna metaforer och parabler med dystopiska framtidsvisioner, talande djur och slogans som blivit […][...]

Någonstans under eller precis efter gymnasiet flyttar många av oss utomlands för första gången. För många är det också första gången man är hemifrån och utan föräldrarna under en längre period. Det är sommaren mellan tvåan och trean i gymnasiet och Alva bor i Paris för att jobba som modell. I en parallellhistoria mellan Paris-livet […][...]