Sprang över tidskriften 10-tals (före detta 00-tal) första nummer igår på lunchen och blev lycklig över hur fullspäckat och läsvärt det var. Det är fokus på förändringen, nyskapandet och visionerna om det som ska komma med detta nya decennium. Jag fastnade såklart genast i intervjun med Sara Stridsberg, få trollbinder mig som hon gör. Den […][...]

Det står här på baksidan, att kapseln är en skokartong fullstoppad med papperslappar. Men det finns en karta, insprängd i Johanssons poesi. Den går inte att följa, för han river sönder den, gör små provocerande papperslappar. Som snö och himmel faller dessa vägledande bitar över vårt förstånd. Och jag tycker de liknar vita blomblad där […][...]

Jag hade tänkt träffa författaren innan jag recenserade honom men det misslyckades. Han dök inte upp där och då som jag hade tänkt ta kontakten. Det gör inget egentligen, det känns bara lustigare att ha tagit en bärs med poeter som lever innan man skriver om dem. De döda går det inte ens att dricka […][...]

På första sidan i Pär Hanssons diktsamling Familjekista återges en tuschteckning av Urban Engström, föreställande en man som ligger i en kista. Ovanför hans huvud svävar ett föremål som liknar en utsliten ryggrad men delar av revben på. Samlingen avslutas men en bilaga och en kommentar. Bilagan är en uppräckning av innehållet i författarens hylla […][...]