Skyddslösa, i dunklet innanför tältväven, dränkta i rösternas oväsen, bestick och stolar dragna över golvet, hur många var de? Femtio? Åttio? Hundra? Ännu fler? I Olivier Adams roman är ”de skyddslösa” flyktingarna som samlats i en småstad vid den franska atlantkusten. De är skyddslösa för väder och vind, för polisens trakasserier, för hunger, sjukdom och […][...]