Så var vi där igen. Med en rolig, smart och peppande bok som man, om man bara läser lite planlöst på nätet om den, blir direkt mörkrädd av. Senast det hände mig var när jag skulle skriva om skilsmässoantologin Happy, happy, en klok och mångfacetterad bok om att det kanske trots allt inte är nödvändigt […][...]

Bokmässans finaste komplimang levererades av författaren Jenny Valentine i förlaget Atriums monter. Hon berömde mina ben som hon hade sett vandra runt på mässan. Jag hade dessa tjusiga strumpbyxor på mig. Bästa talaren, eller berättaren, måste vara Mikael Niemi. Tidningen Vi hade en litterär kväll på Röhsska Museet där han (bland andra författare) presenterade sin […][...]

Vi är hemma igen och börjar så smått återhämta oss från boksmällan så det är klart att vi måste rapportera om vad vi gjorde på mässans två sista dagar. På lördagen var Emelie moderator under ett samtal om bokbloggande och ungdomsböcker med ett gäng bloggande tonåringar och författarna Amanda Hellberg och Lina Forss. Många stannade […][...]

Göteborg bjöd på solsken bokmässans andra dag och dörrarna slogs upp för allmänheten på eftermiddagen. Imorgon väntas de stora horderna besökare komma. Vi hoppas på mer solsken då, så att fler håller sig utomhus. Anna Liv var på seminariet ”Hon han hen – barnböcker utan kön” där barnboksförfattarna Jesper Lundqvist, Catharina Wrååk, Lena Arro, Kristoffer […][...]

Att läsa Nina Hemmingssons Det var jag som kom hem till dig känns lite som att bli brutalt överkörd av ett gäng mopedister just när man är på väg hem till den viktigaste personen, i sin sönderkördhet går man ändå hem till henom, ringer på dörrklockan i ett par timmar innan man inser att hen […][...]

Självklart kommer det även att finnas massor av dansk litteratur att ta del av under bokmässan. Nedan följer några av favoriterna! Grönland må vara en avkrok av Danmark, men den danske författaren Kim Leine bodde där i 15 år innan han återvände till Danmark. Han skriver om flykten från naturens krafter med actionfilm, alkohol och […][...]

Hemma hos mig får böckerna ta plats där de kan. Och det gör de! Böcker fullkomligt invaderar tomma ytor. Golv är en bra avlastningsyta, sa en gång min storkusin som jag såg upp till när jag var liten, och det har fått bli en devis jag lever efter, till min pappas stora huvudbry. Men nu […][...]

”Till helgen ska vi ta långa härliga skogspromenader, koka äppelmos och baka, ja vi ska bara mysa tillsammans hela familjen!” säger kvinnan med hunden i sitt koppel. Hennes blonda hår har en glad uppåtböj längst ut i topparna. Den svarthåriga kvinnan med rutig kjol har vita ögon och grisnäsa. Hon böjer sig fram och svarar […][...]

Tanja Suhinina ger på sin blogg vägledning i att rita svensk självbiografisk ångestserie: ”¢ rita ett gäng lika stora rutor på ett papper ”¢ ta en penna (en, linjerna ska vara lika tjocka) och rita sådär medvetet fult ”¢ fyll i med svart där det ska vara svart ”¢ kom ihåg att det du ritar […][...]

Hur mycket har Sara Granér utvecklats från första till andra albumet? Ingenting! Och det är precis som det ska vara. Som det heter i en tidigare recension: Den gräsligt galghumoristiska värld som frammanas i ”Det är bara lite AIDS” befolkas av ett slags förtvivlat aggressiva björnhundsmänniskor i grälla ångestfärgskalor. De har breda, tandfulla käftar och […][...]