Victor Klemperer var jude i Tyskland under nazismen men överlevde ändå. Orsakerna var flera. Krigsveteraner åtnjöt en viss respekt, liksom den som var gift med en arisk kvinna som trots betydande risker vägrade att skiljas. Vidare innehade han en statusfylld professorstjänst i Dresden. Det fanns en viss fallhöjd. Han fråntogs sin tjänst, sitt hem med […][...]

Enligt nazistpampen Heinrich Himmlers (1900-1945) mening var svenskarna det rasmässigt renaste folket i Europa och landets rafflande förflutna med dådkraftiga vikingar något som tilltalade honom i allra högsta grad. Hans vision för det tusenåriga riket innebar ett slags överstatligt ledarskap, med ett ”ariskt herrefolk” vid rodret. Rasideologin var som bekant en central del av de […][...]

Journalisten och författaren Jackie Jakubowski föddes i den sydpolska staden Katowice men kom till Sverige som 18-åring tillsammans med sin far. Väl i Göteborg visar det sig att mottagningscentret för polska judar stängt, kanske är far och son de sista som anländer. I En låda apelsiner får vi följa Jackie och hans far både i […][...]

Den tyska ockupationsmaktens högsta företrädare i Tjeckien dödades i en målriktad räd 1942. SS-generalen, riksprotektorn och chefen för tyska Säkerhetsministeriet Reinhard Heydrich skadades dödligt av en handgranat när han var på väg i bil till kontoret i Prag. Attacken genomfördes av tjeckiska och slovakiska fallskärmssoldater som hade utbildats i Storbritannien. Som hämnd utplånade nazisterna byn […][...]

Jag blev inte jättesugen på en tågresa Köpenhamn – München när jag läste den första sidan i romanen Intill vanvett, intill döden. Det är inte minsta lilla lucka mellan oss. Det finns nätt och jämnt plats att andas. Att falla omkull eller sjunka ihop går inte. Jag hade kunnat vara död och ändå stå upprätt. […][...]

När Joanna Rubin Dranger börjar arbetet med boken Ihågkom oss till liv vet hon inte om att det i hennes släkt har funnits en liten pojke som hette Faivel Szpindler. Han föddes 1936, son till Sonia och Max Szpindler. Faivel är kusin till författarens mamma, som föddes åtta år efter pojken. Mamman och pojken tillhör […][...]

Det är nog riktigt att påstå att jag vuxit upp nära Birger Furugård. Naturligtvis inte nära i någon själslig eller känslomässig mening, men i en fysisk. Distriktsveterinärens, nazistens, fanatikerns och den forne riksledarens sista viloplats ligger nämligen bara några hundra meter från mitt barndomshem. Knä om knä med sin minst lika antisemitiska broder Sigurd vilar […][...]

På senare år har man kunnat konstatera att de nazistiska kvinnorna spelade en mer aktiv roll i det tyska krigsmaskineriet än man tidigare anat. Även om regimen önskade se de tyska kvinnorna “kedjade” vid spisen, gjorde kriget det nödvändigt att också den kvinnliga arbetskraften nyttjades inom jordbruket, på fabriker och kontor, i koncentrationslägren etcetera. I […][...]

I den tredje delen av Hoppets tid har den nazityska ockupationen av Belgien blivit vardag. Det folkliga motståndet tilltar i styrka. Människor gömmer efterlysta och judar, de smugglar mat till svältande och hjälper störtade piloter att ta sig tillbaka över Engelska kanalen. Tysk repression intensifieras också. Motståndsrörelsens hjältar försvinner en efter en. Rykten berättar om […][...]

Före andra världskriget var det vanligt att svenska ungdomar skickades till Tyskland för att få flyt på tyskan, som var det första främmande språket i skolan. Min egen mamma var 1938 på språkkurs i Heidelberg och inkvarterades i en nazistsinnad familj med “mycket stöveltramp i trapphuset”. Idag, när vi sitter med facit i hand, är […][...]