I den kejserliga Uenoparken i Tokyo bor ett antal hemlösa i små byggen av kartong och plastskynken. De har en gemenskap och för det mesta tolereras de eller mer än så – restaurangerna i omgivningen ställer överbliven mat så att de diskret kan hämta den – men då och då fördrivs de tillfälligt från platsen […][...]

Min bror mejlar mig från Tokyo: nu blommar körsbärsträden. Det är en japansk högtid. Jag tänker att nu, nu åker jag dit, men bankkontot är ytterst tveksamt och jobbschemat säger bestämt nej. Jag var i Japan för första gången i höstas, när min bror gifte sig. Men jag har också varit där många gånger, i […][...]

Örjan skrev en gång väldigt träffande om hur en novellsamling ska avnjutas som en ask praliner. I så fall är Icke brännbara sopor den där asken som man sparat långt sedan chokladen är slut för att man i något svagt ögonblick tänkte att den kunde vara bra att förvara småsaker i. Nu finns där en […][...]

Miri Yus karaktärer är typiska porträtt av moderna människor: förtvivlat dysfunktionella i en värld som gränsar till det absurda. Men inte på ett sätt som är känslomässigt jobbigt att läsa, snarare tankeväckande och milt ironiskt. Yu arbetar med en stilsäker kombination av psykologiskt djup och berättarteknisk lätthet. De båda unga, kvinnliga huvudpersonerna i berättelserna ”Fullt […][...]