Hur stora prövningar kan ens tro överleva? Och vad händer om man älskar sin gud mer än sin nästa? Det är en fråga som Michel Fabers Boken om märkliga nya ting tycks ställa. I korthet är handlingen den att en engelsk präst vid namn Peter Leigh, f d narkoman och inbrottstjuv, har blivit utvald att […][...]

Michel Fabers A capella blir min introduktion till en författare som debuterade 1999. Sedan dess har han levererat romaner och noveller i samma takt som han har lovordats och prisats. Som en utmärkt skildrare av historiska miljöer, och framför allt en säker hand som suger sig in i sina karaktärers universum, slog han till med […][...]

Normalt när man läser böcker av Faber behöver man inte läsa många sidor för att känna igen hans karaktäristiska prosa. I fallet Sugar läser jag hela den omfångsrika romanen utan att någon gång känna igen mig. En stor del av förklaringen är givetvis att det är första gången jag läser honom på svenska. Översättningen är […][...]

The Courage Consort, kanske Storbritanniens sjunde kändaste a capella vokalensemble, har fått möjligheten att bo på ett slott i Belgien i två veckor för att där repetera det stycke de ålagts att framföra härnäst, det oerhört komplicerade Partitum Mutante av den italienske kompositören Pino Fugazza. Väl där ställs de inför ett antal frågor. Går det […][...]

Det finns ett fåtal författare och böcker som jag närmast missionerar för, som jag försöker pracka på människor jag känner och inte känner så fort jag får chansen. Michel Faber är en sådan författare, om man frågar mig är han en av de största litterära begåvningar som någonsin levat. Dessutom har han visat sig vara […][...]

Jag börjar med någonting som är vitalt när man bedömer översatta böcker; översättningen. Jag måste säga att jag är litet imponerad av Erik Anderssons översättning av Vita tänder. Inte vid ett enda tillfälle så irriterar jag mig på någonting i översättningen och det är något extremt ovanligt, helt enkelt för att svenska översättare överlag inte […][...]

När jag i julas läste novellsamlingen Some Rain Must Fall hade jag aldrig tidigare hört talas om Michel Faber, efter att ha läst den seglade han dock upp som en av alla tiders favoritförfattare, följaktligen var förväntningarna på hans debutroman Under The Skin löjligt stora, trots det lyckas han mer eller mindre svara upp mot […][...]

Redan omslaget på boken är vackert, ett foto av en äng och en ”apokalyptisk” molnhimmel, det tycks vara ett svartvitt foto där svart och gråtonerna bytts ut mot brunt och bruntoner, duplex tror jag att tekniken kallas om man gör detsamma i Photoshop. Det är bra att ha snygga omslag på böcker, inte bara för […][...]