Trenden går mot blodigare och mer brutala deckare. Gammeldags pusseldeckare är det ingen som skriver, det ska vara blod, seriemördare, stympningar och rått, riktigt rått. Jo Nesbø skriver precis den sortens deckare, hans hjälte Harry Hole är lagom alkad och lagom störd för att vara hjälte i den nya sortens nordiska kriminalhistoria. Eller den gamla […][...]

Man måste veta när det är dags att sätta punkt. När det är dags att slänga favvoskorna som gör fötterna blöta när det regnar, luktar illa och har sulor som glappar mer än Linda Bengtzing. Men som är så sköna och var så snygga en gång i tiden. Såklart det är svårt, men det måste […][...]

Klart det skulle vara bekvämt ibland att vara Harry Bosch, grymta något surmulet, lägra kollegor utan att det blir akward moments och lösa komplicerade mordfall med ena handen samtidigt som man öppnar en ny öl. Det är något speciellt med Hieronymous "Harry" Bosch ändå. Något som gör att man sväljer osannolika historier och bleka sidekicks […][...]

En ung kvinna hittas död i ett parkeringshus. Hennes gode vän försvinner i Kenya. Spritfester anordnade av ett stort läkemedelsföretag verkar vara den enda länken. Utredningen som följer blir kaotisk och svår, när press och multinationella bolag ger sig in i leken. Västvärldens sätt att se på afrikaner och Afrika får sig en känga, liksom […][...]

Den förra Connelly-deckaren jag recenserade, "Dödens stad" var en ganska trist och oengagerad historia. Nu har nästa del i Harry Bosch-serien kommit ut på svenska, och jag är mer än nöjd. Det är en fröjd för en deckarälskare att läsa Connelly i högform. Få av de samtida stora deckarförfattarna förmår förmedla samma djup och svärta. […][...]

När jag läste Black echo, den första av Harry Bosch-böckerna var det för mig det närmaste jag kommit en religiös upplevelse i deckarvärlden (eller nåt). Katoliker i Albanien hittar en muffin som liknar moder Theresas ansikte, muslimer skär isär tomater och finner koranverser i kärnmönstret och jag, tja, jag läste Michael Connelly och uppfylldes av […][...]

Det började redan i lågstadiet. När kompisarna lekte med Barbiedockor och byggde kojor smög jag mig undan. Medveten om det sociala stigmat redan då. Det började med lite ”lättare” grejer, Enid Blytons olika serier med glada barn på framsidan. Suggestivt och politiskt inkorrekt. Snart var det inte tillräckligt, och jag började röra mig mot de […][...]

Sara Paretsky är en av de stora kriminalförfattarna i USA, bredvid Sue Grafton, Patricia Cornwell, Michael Connelly och Elizabeth George (som är amerikan, fast hon skriver om England). Blacklist är den senaste romanen om privatdetektiven V.I. (Victoria Ifigenia) Warshawski i Chicago – där för övrigt Kansasfödda Paretsky själv bor. De tolv böckerna om Vic handlar […][...]