Psykiatern och författaren Åsa Nilsonne (född 1949) bar under många år berättelsen om sina fem år i Etiopien i början på 1960-talet inom sig, innan hon – efter ett par misslyckade försök – i sjuttiofemårsåldern slutligen lyckades sätta sina hågkomster på pränt. Något som resulterade i den fängslande självbiografin Den jag blev i Addis Abeba: […][...]

Min bekantskap med Woody Allen daterar sig till 1977, då min gymnasieklass stuvades in en skraltig buss för att tjugo mil senare släppas av utanför en biograf i storstan. Filmen visade sig vara Annie Hall och jag kan säga att det inte bara var vår svensklärare som var eld och lågor på hemvägen. För egen […][...]

När jag var i tjugoårsåldern gick jag ofta på teater, helst på Dramatens små scener men även på Stadsteatern. Där fanns foldrar om en pjäs som regisserats av Suzanne Osten, ett flera timmar långt verk som flirtade med verkligheten på något märkligt sätt. Besvärliga människor. Jag köpte en rejält subventionerad ungdomsbiljett och satt uppslukad av […][...]

Yan Lianke är en av Kinas mest framstående författare, känd för att skriva böcker med en satirisk och samhällskritisk ton – något som gjort många av hans verk förbjudna i Kina. I Tre bröder riktar Lianke istället uppmärksamheten mot sin familj och sina rötter på den kinesiska landsbygden. Resultatet är ett nära och ömsint skildrat […][...]

I En flickas memoarer öppnar Annie Ernaux dörren till sommaren 1958, ett rum som hon hållit stängt inom sig under många år. Det är sommaren då Annie D äntrar kolonin i S i Orne, en händelse som får bli linsen för hur resten av ett helt liv spelar ut sig. Ernaux närmar sig med tillförsikt. […][...]

År 1999 anländer Johanna Melén till Ryssland för att studera rysk litteratur. Det är en omvälvande tid för Ryssland. Landets ekonomi är ett kaos i spåren av Sovjetunionens kollaps och det stålbad som landet därefter utsattes för. Terrorbombningar av bostadshus mördar många människor i Moskva. Vid årets slut ska Boris Jeltsin avgå som president, och […][...]

Du kanske tänker när du hör talas om Patrik Svenssons Ålevangeliet, att, ja, jo, men alltså, den är säkert välskriven och så, men jag tror nog inte att jag behöver läsa en hel bok om alla tänkbara fakta som finns om en slibbig, slingrande fiskvarelse med läskiga ögon? Det låter som en sund reaktion, tycker […][...]

Under en löprunda år 2014 faller Wendy och slår ansiktet svårt. Hon är femtiosex och lever ett aktivt liv som arbetsschemakoordinator inom den offentliga sjukvården i Yorkshiretrakten. Efter att levt som ensamstående med två flickor är Wendy van att vara den som har kontroll, som organiserar. Hon som minns allt och alla. Men de senaste […][...]

Det finns författare som givit mig bestående intryck. Inte nödvändigtvis för vad de skrivit, snarare för hur jag blivit bemött av dem i levande livet, på en poesifestival eller en bokmässa. Efter en poesiuppläsning i Nässjö i slutet på 1980-talet blev jag och min vän kvar på bibliotekstrappan vid entrén och ut kom snart poeten […][...]

Boken SuomiFinland II. Sista striden är fortsättningen på SuomiFinland I (2016). Den förra boken läste jag med stor behållning. Den var tunn men alert och vass. Jag brukar läsa Jörn Donner med ett visst intresse för det finns ingen annan skrivande kulturpersonlighet med hans erfarenhet, egocentriskhet, bredd och vidd i Finland. Hans erfarenheter och kunskaper […][...]