Jag har aldrig varit någon storkonsument av skräckfilm, och i synnerhet kanske inte sådana som innehåller många ”jump scares”. Jag tycker att det är obehagligt med den där adrenalinduschen jag får när mördaren hoppar fram, och hur beredd jag än är så hoppar jag högt. Varje gång. Liksom – jag är en sån som hoppar […][...]

Jag har svårt att bestämma mig om konceptet bakom Monster i terapi är genialiskt eller dumdristigt: ikoner ur skräcklitteraturen som blir till tidsresenärer och går i terapi hos en nutida psykolog. Tidsresor är ett koncept som nästan alltid skapar fler problem än de löser (jag tittar på dig, J.K. Rowling!) och hur spännande kan det […][...]

Egentligen är det en så genialt enkel idé att jag inte fattar hur inte tusentals författare gjort det här förut: gett jorden ett konkret bäst-före-datum. Några veckor till – sen kommer kometen, och jordens saga är all. Vad skulle du göra? Vem skulle du vilja vara med? Hur skulle samhället ens fungera? Simon och hans […][...]

När Tamar kommer in på teaterestet på högstatusskolan Norra Latin i Stockholm är det en dröm som går i uppfyllelse. Här har hennes idoler gått. Här går de unga stjärnskott som hon hittills bara följt på sociala medier. Hon flyttar från familj och vänner i trygga Östersund och blir inackorderad i Bredäng, men det är […][...]

”Den är nästan som ett monster som är framme på natten när det är måne.” ”Ett monster som det kommer blod ur munnen på.” ”Som en blandning mellan en hund och ett monster.” Vad är en varulv? Jag passar på att ställa frågan till en grupp barn i förskoleåldern inför vår läsning av Katti Hoflins […][...]

Joel har återvänt till den lilla hålan där han växte upp. Hans mamma Monika har blivit dement och det har fallit på Joel att installera henne på Tallskuggan, bygdens äldreboende. Där jobbar hans barnsdomsvän Nina visar det sig. Livet har gjort att trots att de var täta tidigare nu inte haft kontakt på många, många […][...]

Vei är namnet på en ung kvinna – mänsklig, men inte fullt mänsklig – som flyter i havet i början av Sara Bergmark Elfgrens och Karl Johnssons äventyrsberättelse med samma namn. Bara efterhand får läsaren komma underfund med hur hon hamnat där. På havet finns också ett vikingaskepp ute på irrfärd under ledning av den […][...]

När jag var drygt tjugo umgicks jag intensivt med Nina, vars föräldrar bodde på Åland. Otaliga är de gånger vi åkte Finlandsfärja för att ta oss till Mariehamn och naturligtvis passade vi ofta på att ta en partykryssning när vi ändå skulle dit. Jag är väl bekant med dessa enorma festcontainers där folk dricker sprit, […][...]