Nätterna med Mark Strands poesi är långsamma, tysta månljusgator. Ensamma män sitter böjda och skriver med blodfläckar över hjärtat. Ett skimmer, en slöja, ett suddigt blåmärke och livet som bara fortgår i drömmen, där drömmen pågår i verkligheten och litteraturen i livet. Enda tills livet antagit alla nyanser hos det nu gröntonade blåmärket i dikten […][...]