Det är senvinter, med urblekt himmel och gloppande snö, eller tidig vår med de första stråken av ljus i molngliporna – ibland sommar, med myggbettsklåda, skimrande ljus och månskensnätter. I Trakten målar Anna-Karin Palm fram 12 verkligheter som alla utspelar sig i just ”trakten”, samma eller olika spelar mindre roll. Det viktiga är att vad […][...]

En läsare som plockar upp en roman av Haruki Murakami har traditionellt sett kunnat förvänta sig tre saker: magisk realism, ensamma män och fylliga bröst. Så även i detta fallet. Staden och dess ovissa mur är varken mer eller mindre än jag förväntade mig. Det är en tjock och långsam roman. Språket, tiden och funderingarna […][...]

En kvinna börjar förföljas av ett huvud som skapats av hennes egen avföring. Ett barn förs bort och spenderar sin barndom i en djup grotta där ett monster återkommande borrar in sin näbb i hans kropp och äter av honom. En kvinna vaknar upp blind och utan minne i en bil där det enda hon […][...]

Vilket fyrverkeri av känslor som döljer sig i den här lilla sydamerikanska pärlan! Chilenskan Maria Luisa Bombal sägs med sin magiska realism ha inspirerat såväl Gabriel Garcia Marquez som Isabelle Allende. Kortromanen Det hon minns kom ut första gången 1948 och jag måste säga att den åldrats väl. Nåja, det där med kvinnor som sitter […][...]

I höstas kom pocketversionen av Brombergs nyutgåva av Pär Lagerkvists novellsamling Onda sagor, som gavs ut första gången 1924. Även om enstaka ord avslöjar att texten skrevs för hundra år sedan, känns de här mörka och suggestiva kortnovellerna precis lika aktuella idag. Det handlar om livet och döden, kärlek och uppgivenhet, samtidigt som allt berättas […][...]

Liksom en rörelse, i enlighet med tröghetslagen, tenderar att fortsätta en stund även när – för att ta ett exempel – motorn stängs av, tenderar således en handling att börja redan innan vi faktiskt utför den. Tänk dig att du sitter på ett tåg, på väg hem från jobbet. Allt är som vanligt, samma gamla […][...]

Truthfully I like to think of M as a girl I met when she was fourteen. That didn’t actually happen, but here, at least, I’d like to imagine it did. We met when we were fourteen in a junior high classroom. It was biology class, as I recall. Something about ammonites and coelacanths. She was […][...]

Linus Baker är en byråkrat. Närmare bestämt en socialarbetare på Department in Charge of Magical Youth, DICOMY. Hans arbete går ut på att besöka och utvärdera barnhem som specialiserar sig på magiska varelser och barn med magiska förmågor, och därefter skriva utförliga (och vansinnigt torra) rapporter som avslutas med en rekommendation om huruvida barnhemmet bör […][...]

Alex Stern heter egentligen Galaxy – ett namn som avspeglar hennes mammas förkärlek för new age. Men det talar hon tyst om bland kursarna på Yale – det är svårt nog att passa in ändå, när man just kommit ur ett allvarligt drogmissbruk, nyligen bevittnat en massaker, inte gått ut high school, och måste jobba […][...]

På Deenas sjuttonårsdag försvinner hennes betydligt äldre storasyster Mandy. Drunknad, troligen med flit menar omgivningen och begraver en tom kista. Men Deena vet inom sig att det inte stämmer. Mandys försvinnande måste vara relaterat till den släktförbannelse hon började svamla om senast de sågs, när Deena berättat att hon av misstag råkat komma ut som […][...]