Redan på första raden dyker han upp. Stora skuggan. Den gamle. Eller Gud, som många skådespelare skulle välja att kalla honom. Ingmar Bergman. Och sedan ligger hans skugga över resten av boken. Han är hela tiden närvarande, hela tiden lurpassande i närheten. Alla står på tå kring honom av rädsla för att knuffas ut ur […][...]