Kallio har just börjat som ledare för en specialgrupp inom polisen och utreder våldsbrott som faller utanför det vanliga. De hinner knappt börja jobba med fallet förrän Noor, en flicka från Iran, hittas strypt av sin egen sjal. Det mesta tyder på hedersmord. Maria Kallio med kollegor hittar dock andra spår och efterforskningarna leder dem till tjejklubben där tjejerna vistades, och via den vidare i en helt annan riktning.

Jag ska erkänna att jag blev rädd när jag skulle skriva om den här boken. Dels handlar det om att jag vet föga om tematikerna. Vad händer i Afghanistan där Kallio tidigare arbetade och dessutom förlorade en nära vän under ett uppdrag? Hur mår de muslimska tjejerna i Finland? Å andra sidan älskar jag deckare och inte ska jag väl behöva vara expert för att uppskatta (som det står på omslaget) ”Finlands svar på Mankell”. Så jag slänger mig in i Var är alla flickorna nu? och boken tar emot mig.

Huvudpersonen kriminalkommissarie Kallio är en barsk kvinna med skinn på näsan. Hon är rättfram, orädd och skräder inte orden varken när hon möter vittnen, misstänkta eller kollegor. Det är befriande och tufft.

Tyvärr kan jag inte läsa boken på dess orginalspråk då mitt finska skriftspråk går att räkna på fem fingrar. Dock känns det som om översättaren gjort ett gott jobb. Det är rått, kargt men kryddigt och bokens muslimska karaktärer bidrar till att göra historien mustig. Naturligtvis är det dessutom spännande och välskrivet. Jag vill ha mer av Maria Kallio och hennes polisiära kamp.

Similar Posts:

• Ett tryggt författarskap
• Tro, hopp och ond bråd död
• Ett hypnostillstånd
• Röda Rosa
• Där livskraften aldrig dog