Det är synd om Lee Stringer, han röker crack och hamnar på gatan, men han gör aldrig en fluga förnär, stjäl aldrig något eller är dum mot någon. Han pantar sina burkar och letar mackor med kort sista förbrukningsdatum som snabbmatscaféerna har slängt i soporna. Och när han har fått pengar för burkarna köper han […][...]