I sin bok Windsorknuten avslöjar S.J. Bennett att Elizabeth II av England på lediga stunder fuskar som privatdetektiv. Drottningen bär drag av Agatha Cristies älskvärda tantdetektiv miss Marple. Bakom de pastellfärgade jumperseten, tweedkjolarna, pärlhalsbanden, de rejäla handväskorna, rynkorna, tantigheten och corgihundarna som snor runt fötterna gömmer sig en knivskarp, analytisk hjärna. Likt miss Marple, som […][...]

”Kung Karl, den unge hjälte”, diktade Esaias Tegnér 1818. Då hade Karl XII visserligen varit död ett århundrade. Det är ändå svårt att förstå hur den där nationalromantiska, hjältedyrkande bilden kom att växa fram. Det blir inte mindre svårt av att läsa Magnus Västerbros Tyrannens tid. Om Sverige under Karl XII. Titeln säger förstås en […][...]

I lejonburen sitter Kristina, till döden trött på det politiska spelet där hon är den främsta pjäsen men också en black om foten. Hon är den fångna lejoninnan, det övergivna barnet, den bildade och intelligenta kvinnan, den märkliga drottningen, det potentiella avelsstoet, den mäktigaste men också den maktlösa. Hon är ensam, som alltid ensam. För […][...]

Det finns en sägen om hur den unga Katarina Stenbock, redan trolovad med en annan man, springer och gömmer sig när hon får veta att den betydligt äldre Gustav Vasa valt att ta henne till tredje hustru. Huruvida det stämmer eller inte vet vi inte, men det är inte svårt att tänka sig att det […][...]

Tiden mellan dödsfall och begravning har diskuterats de senaste åren. Allt från läkares intyg till människors oförmåga att hitta plats i sina fulltecknade almanackor har upptagits som skäl till att det ibland tar upp emot ett par månader att få den avlidne begraven. Men om det tar tid idag att få de döda i vigd […][...]

För 300 år sedan, år 1715, dog drottning Hedvig Eleonora. Hon var då 79 år gammal och en tongivande gestalt i svenskt kultur- och konstliv. Kungl. Husgerådskammaren uppmärksammar detta med ett ståtligt praktverk och antologi om drottningens liv och gärning och om tiden hon verkade i. En lång rad svenska och internationella forskare bidrar med […][...]

”Mitt skrivande är ett utredningsarbete”, inleder Lena Andersson sin textsamling Förnuft och högmod. Det är nog den mest sympatiska programbeskrivning jag kan tänka mig. På det sättet skriver också Carl-Göran Ekerwald, liksom av nyfikenhet, som om drivkraften inte i första hand är att övertyga någon annan utan att själv förstå. Lära sig. Följaktligen har hans […][...]

Visst hade jag hört talas om den stora försvarsstriden 1912-1914 och om demonstrationen, kallad Bondetåget, som samlade över 30 000 bönder, som ville ha ett förstärkt försvar, men jag kände till väldigt få detaljer kring dessa händelser. Detta ville jag råda bot på, av det förflutna kan man lära sig enormt mycket, och dessutom kan […][...]

Den 16 maj, drygt tre veckor före dagens bröllop mellan Prinsessan Madeleine och Herr Christopher O’Neill, utkom en ny bok om prinsessan med titeln Prinsessan Madeleine, skriven av journalisten och hovreportern Daniel Nyhlén. Den som, liksom jag själv, hyfsat väl följt mediernas rapportering kring det svenska kungahuset, får inte så många nyheter till livs genom […][...]

Den finskättade baronen Gustaf Mauritz Armfelt var hovämbetsman hos Gustaf III, och innehade titeln överstekammarjunkare, men han var också kungens allra käraste vän. Om detta berättar Christopher O’Regan i sin senaste bok Kärlekens krigare, som utkom i höstas. Den då 35-årige Armfelt var närvarande på Stockholms slott den 29 mars 1792 när Gustaf III, 46 […][...]