Anna Brant blev konstnär i hopp om att kunna bli befriad från ondskan, för hon tänkte att all den tankemöda som krävs för att skapa det Stora Mästerverket skulle kräva alltför mycket tid för att lämna en ynka liten stund kvar till funderingar på onda handlingar. När hon fattade detta beslut var Anna femton år. […][...]