Att lämna Sverige och fly till Frankrike via Köpenhamn. Det är var vad Katarina Frostenson och Jean-Claude Arnault gjorde efter avslöjanden om övergrepp, maktmissbruk och läckta nobelpristagare under hösten 2017. Att läsa boken K, ett försvarstal på över 260 sidor, satt långt inne för mig, då jag blev mycket illa berörd av händelserna i och […][...]

Det har aldrig varit enklare att läsa Katarina Frostenson än nu, höstvintern 2015. Om nu enkelt ska vara en måttstock för poesi. Jag anser inte det, men i fallet med Sånger och formler handlar det enkla mer om en sorts självklarhet än om att vara lättillgänglig. Tilltalet är klart. Katarina Frostenson skriver fram samtiden, innan […][...]

Maria Küchens senaste diktsamling, Rosariet, det marina, rör sig i vattnets och havets värld. Den simmar bland fiskarna, är fisk, är urdjur. Diktsamlingen rör sig mellan Urdjuret, ave maris stella, manetgudinnan som finns före benämnandets tid och dagens rovfiske och odlade laxar. Küchen skriver fram en sorts subversiv skapelseberättelse. Guden är fisken är guden, ritar […][...]

atombomben finns Hiroshima, Nagasaki Hiroshima den 6 augusti 1945 Nagasaki den 9 augusti 1945 140. 000 döda och sårade i Hiroshima ca 60. 000 döda och sårade i Nagasaki siffror som står stilla någonstans i en avlägsen vardaglig sommar sedan dess är de sårade döda, först många, de flesta, sedan färre, men alla; till sist […][...]

ingen fara mer med något mer en flod är på väg det gör inget, det gör inget /Katarina Frostenson Men jo, det gör. Jag tänker på Frostenson när augusti brinner. Det är torrt, men fuktigt. Luften knappt andningsbar. Medan jag skriver detta går Stockholm in i ännu en tropisk natt. Åskmorgnarna är aldrig mer än […][...]

Världspoesidagen närmar sig! På fredag den 21/3 är det dags och här på dagensbok firar vi den genom att skriva flera nya recensioner av poesi samt samla gamla recensioner till en special. Hela den kommande veckan kan den som bor i Stockholm och gillar poesi för övrigt förlusta sig kungligt. På måndag kväll är det […][...]

Som ett kassettband ser den ut, boken Ma. Både innehåll och form minner om svunna tider. Diktsamlingen är full av ekon; från det förflutna, från de döda, från hela världen. Ma är Ida Börjels senaste diktsamling. Ma är också det japanska tecknet för tomhet, glapp, ockuperat utrymme, rumslighet. Ma kan också vara gudaväsen, tid, massa, […][...]

När jag läser Svartmålningen, den första texten i Tre vägar, vill jag åka till Hägerstensåsen. Inte så mycket för den litterära skylten som är textens utgångspunkt, som för att känna platsen, orten. Få återvända på samma sätt som poeten gör. Ja, Frostenson skriver om förorten – en ort – sin förort. Det är inte en […][...]

Petra Mölstads debutdiktsamling börjar med konventionen och slutar i skogen. Däremellan avtecknas ett kaos av normer införda genom språkligt sly, även kallat brus. Bruset är kanske den moderna poetens största dilemma. Det kan vara källa till oändlig poetisk inspiration, samtidigt som det är omöjligt att undvika. En ström av mer eller mindre relevant information förs […][...]

Sofia Rapp Johanssons debut Silverfisken slog igenom med dunder och brak. Den hyllades och ifrågasattes. Hur som helst, det var tydligt att den gjorde ett starkt intryck. Kanske är det därför jag har högt ställda förväntningar på Kyss mej lycklig, då Rapp Johansson för tredje gången öppnar dörren till ett sjujävlanattsvarthelvete. En naken godnattsaga om […][...]