Att låta en dröms skeende utgöra berättelsen är inte helt ovanligt i bilderboken. Det liknar också de böcker där en påhittad godnattsaga eller en lek får vara historien, som i Joar Tibergs och Sara Lundbergs Vi springer eller Jonatan Brännström och Joanna Hellgrens Blixtslukaren. Det kan fungera bra, men också ibland vara lite intetsägande rent berättelsemässigt, eftersom det ofta saknas röd tråd. Om det fungerar eller inte beror då ofta på illustrationerna.

Här lyckas Sara Gimbergssson väl med att skapa både rörelse, ro och spänning i bilderna. Olika uppslag domineras av olika färger, flickorna befinner sig ibland i centrum och ibland i periferin i bilderna, och perspektiven är ofta lite skeva, och förstärker därmed det vilda och äventyrliga. Samtidigt är det en trygg bok, bara vid något enstaka tillfälle verkar Li orolig eller rädd. Kanske beror det på att så många av de ting och varelser som förekommer i drömmen härrör ur hennes vardag, vilket Gimbergsson visar genom att i de bilder som skildrar Lis verklighet, sovrummet, lägga in exempelvis fjärilarna från drömmen som ett mönster i tyget på hennes påslakan. Kanske också på att själva situationen är så trygg: ett barn som berättar om sin dröm för en lyssnande, omhändertagande förälder.

Sedan funkar texten också ovanligt bra den här gången. Solja Krapu-Kallio är poet och skriver här på rim, och det är såklart fläckfritt och smidigt utfört. Men också roligt, för hon använde aldrig några ”säkra ord” bara för att få ihop rimmen, eller anpassar sig efter dem (i alla fall märks det inte), utan använder sig av ett rikt ordförråd och egenpåhittade ord i en rytmisk, stilsäker blandning. Så här låter det i bokens inledning när mamman pratar med Li:

Vad drömde du om på din kudde i natt,
vad drömde du om, lilla Li?
Säj mej, hur kan det komma sej att
en kam inte kommer förbi
alla härvor och fnurror och knutar och ludd
som säkert är flera miljoner,
så ditt huvud ser ut som en trasselsudd
av drömmar och bandmakaroner?

Det är alltså både äventyrligt, tryggt och språkligt roligt att följa med Li i drömmen. Att använda det trassliga håret som metafor funkar också väl bildmässigt – inte så konstigt kanske eftersom en metafor ju är just en språklig bild. Förekomsten av det trassliga håret ger också berättelsen möjlighet att finnas: medan mamman reder ut håret skapas en situation där hon och dottern har möjlighet att vara nära och lyssna på varandra.

Similar Posts:

• Lockande fantasivärld
• Med spring i benen
• Knasiga svar först och facit sedan
• Tävlan och fantasi
• Drömmar och deras inneboende underlighet

Joanna Hellgren har tidigare gjort serieboksserien Frances, och fått mycket beröm för den. Hennes bilder är fantastiska. Hon använder sig en del av collageteknik, men inte så mycket med hjälp av andras bilder utan snarare så att hon klipper ut sina egna figurer och former och sedan för ihop dem, snarare än att måla allt på samma bild. Resultatet blir skuggspelsliknande med mycket starka former och klart avskilda färgfält.

Här har hon också fått en historia att arbeta med, där tekniken och de starka intrycken den ger passar perfekt. Det är en resa i fantasin som utspelar sig i ett sovrum, där en Storebror ska lägga sitt yngre syskon. Men när ljuset släcks öppnar taket sig och blixtar och regnmoln letar sig in, tillsammans med en jätteorm som måste besegras. De båda barnen skapar en surrealistisk berättelse i sin dialog, där de turas om att bestämma vad som ska hända härnäst. Flodvågor och blixtar existerar hela tiden mot en fond av vardagliga föremål, som en golvlampa och en säng, men även dessa tillåts växa, ändra form och förvandlas. Bilderna nästan rör på sig när olika former vrängs och kantrar över sidorna.

Allt detta sagt så förstår ni att det här är en fantasieggande och vacker bok. Själva historien är inte det man minns i efterhand, och kanske är det naturligt när tanken bakom den är just att vara en spontant framfantiserad berättelse vid läggdags. Jag tycker också mycket om premisserna för historien: att närheten är så tydlig mellan syskonen, att Storebror tar så väl hand om sitt lillasyskon, att de berättar ihop och att tryggheten hela tiden finns kvar i verkligheten, även när det blir farligt i fantasin.

Similar Posts:

• Drömmar och trasselhår
• Tävlan och fantasi
• Djuret och det lilla barnets besatthet
• På flykt under stjärnorna
• Längtan och saknad